Hej, jag heter Robert Dawson och är en 23-årig sångare och låtskrivare från Limerick i Irland.

När jag var 3 år gammal placerades jag i fosterhemsvård. Det var min fostermamma som fick mig att börja med musik – vi brukade alltid sjunga Adele i bilen! Hon gick bort när jag var 10 år gammal och min värld rasade samman. Men jag har alltid hållit fast vid den fantastiska gåva hon gav mig: musiken.

Mitt ungdomsliv var väldigt kaotiskt, min mentala hälsa rasade samman, men musiken fanns alltid där. När jag var 12 år började jag skriva låtar som ett sätt att hantera min smärta och mina trauman, och min kärlek till musik och sång växte till något mycket mer.

Som vuxen styr min psykiska hälsa större delen av mitt liv och musiken är min flykt, det är det jag är bra på. I en värld där alla är bättre än jag på allt annat är det inom musiken jag utmärker mig och där jag känner att jag hör hemma. Att uttrycka mitt trauma i låtar hjälper mig att läka från mitt barndomstrauma. År 2022, efter ett nervsammanbrott, blev jag inlagd på den psykiatriska avdelningen på UHL och fick diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning – något som påverkar alla aspekter av mitt liv utom min musik.

Jag tycker att vardagliga saker är svåra eftersom min ångest och depression tar över. Jag har oerhört svårt att behålla ett jobb och skulle gärna vilja kunna finansiera det här projektet själv, men det går helt enkelt inte. Om jag hade utrustning för en hemmastudio skulle det öppna så många dörrar för mig. Jag skulle kunna spela in musik av högre kvalitet hemifrån och släppa den själv, vilket skulle ge mig friheten och resurserna att följa min dröm och förhoppningsvis skapa en karriär inom musiken.