För en månad sedan förlorade jag min älskade mamma, som var 83 år gammal... Hon älskade det här historiska huset, som är nästan 100 år gammalt och tillhörde mina farföräldrar. Oavsett om det snöade eller regnade gick hon cirka 10 kilometer med tunga väskor från mina farföräldrars by (efter att först ha bytt buss två gånger från sin hemstad) för att ta sig till det här huset, eftersom det inte gick någon buss dit från den platsen...Jag var arg på henne för att hon gjorde det, eftersom jag var rädd att förlora henne en dag på det sättet... men hon slutade aldrig förrän hon fysiskt inte orkade längre... hon kände sig lycklig och hemma på den här platsen... den plats där hon växte upp med sin mormor och sina farbröder efter att hon kommit tillbaka ensam från Sibirien vid 13 års ålder, efter att hennes familj deporterats från sitt hem i Litauen...Huset var en verkligt lycklig plats, där min farbror bakade färskt bröd, sjöng och spelade munspel och glatt välkomnade främlingar... Jag känner en plikt gentemot min älskade mamma och mina förfäder att restaurera och bevara denna plats. Som ett första steg städade vi igår huset, som var oerhört stökigt efter att någon upprepade gånger letat efter skatter där... och jag kunde inte sluta beundra dess skönhet...Det skulle vara en oerhörd ära att kunna restaurera denna pärla och bevara den för framtida generationer. Jag skulle uppskatta varje donation från djupet av mitt hjärta för att hjälpa till att förhindra förlusten av detta värdefulla arv från mina farföräldrar. Tack så mycket!♥️