Vad är det som händer med oss?

(Videon nedan har engelska undertexter – om du av någon anledning inte förstår tjeckiska, slå på dem!)

Vi bor i den grekiska vildmarken på norra Peloponnes. I de höga bergen, en halvtimme från havet. I ett hus som inte är anslutet till något elnät.

Med våra tre små (7, 5 och 1 år). Med de mest fantastiska grannarna i hela trakten. Och med vänner runt omkring.

Fantastiskt. Livligt. Sprudlande.

Och väldigt krävande…

Varför ber vi om ekonomiskt stöd?

Vi har den första vintern bakom oss. Temperaturmässigt var den liknande som i Tjeckien i Vysočina, ibland fryser det och snöar. Vi befinner oss på 750 meters höjd över havet, omgivna av tvåtusenmetare. På tomten har vi ett hus – ett före detta lager som ingen någonsin bott i. Det har bara ett stort rum, där bor vi nu. En murad, oputsad byggnad, betonggolv, fönster med enkelglas och springor, plåtdörrar, ingen isolering någonstans. Det finns bara kallt vatten. Inomhustemperaturen på vintern ligger runt 10 grader. När man eldar är det bara en aning varmare. Spartanska förhållanden!(den antika staden Sparta ligger ett stenkast härifrån, red. anm.). Vi skaffade solpaneler och en kamin, gjorde alla möjliga anpassningar. 

Det var en tuff vinter… Paradoxalt nog klagade barnen inte alls, de var underbara. Kanske för att vi medvetet sattefamiljens välbefinnandei första rummet. Närföräldrarna mår bra, mår barnen också bra… Att göra saker långsamt, inte stressa, inte vara slav under sin dröm. Att stärka relationerna ochsamvaron, istället för att sträva efter en perfekt omgivning. 

Tack vare alla byggnadsarbeten hittills har vi nått vår ekonomiska gräns för i år. Vi har inte råd att förbättra huset ytterligare i år. Därför ber vi om ert stöd.

Vi har en stor önskan – att kunna tillbringa den kommande vintern inomhus utan ytterrock! Omni stöder oss kommer det att vara en verkligt VÄRMANDE gåva för oss.

Det här kommer vi att göra om vi samlar in pengar

Vi har vänner här i trakten, några av dem är duktiga snickare, timmermän och byggare. De har erbjudit sig att hjälpa oss gratis med allt som behövs. Och att det skulle hinna bli klart till vintern (det vill säga till oktober/november). Om vi köper material kan vi sätta igång direkt. 

Konkret har vi följande planer:

1)Isolera hela huset.Det vill säga en träkonstruktion runt ytterväggarna, fylld med halm och lera. Samma sak uppifrån på taket.

2)Nya fönster och dörrar. Slå uppnya öppningar i väggarna och sätta in allt nytt, totalt åtta fönster plus fem dörrar.

3)Att stänga in terrassen med en vägg.Det blir två nya rum – ett litet sovrum och ett litet badrum.

4)Golv!Delvis trä, delvis lera. Allt isolerat.

5)Varmvatten!Ibland inser man värdet av dessa saker först när man inte har dem... 

Naturligtvis – det verkar som om budgeten för allt detta vida överstiger det belopp vi begär. Men inte helt. Vi har diskuterat allt med lokalbefolkningen (som faktiskt kommer från alla hörn av Europa) och de kan göra saker mycket billigt. Till exempel kommer vi att använda några äldre fönster från återvinningsstationer, samma sak med dörrar, och återvinna gamla material.

Om vi samlar in summan är det realistiskt att alla punkter på vår lista blir verklighet.

Varför åkte vi egentligen söderut?

Vi har bott tillsammans i Tjeckien de senaste tio åren. Enligt oss är det det vackraste landet att bo i, på många sätt. Om vi ser det lite på avstånd förstår vi inte människor som ständigt gnäller på något i Tjeckien (självklart – det finns alltid något att gnälla på, det är ju sant!). Tjeckien är enligt oss ett paradis.

Men – Marta är renblodig italienare och i hennes kropp cirkulerar blod med en blå nyans… havet! Och det finns ju trots allt inte så mycket av det i Tjeckien än. Om Marta en dag skulle dö utan att ha uppfyllt sitt största livsdröm (att bo vid havet), det går inte…

Vad säger Michal om det?”Vi har ett underbart liv i Tjeckien – bekvämlighet, lugn, trygghet. En vacker bana fram till pensionen. Men plötsligt har livet lagt fram ett helt annat kort – och på det finns saker som alltid har lockat mig mycket och som går till märgen, till själva essensen av tillvaron.”

Så vi gav oss in i det.

Vi växer genom obehag. Barnen följer allt, suger in, kopierar – det finns inget annat att göra än att vara så bra som möjligt. Vi faller pladask och svävar på moln. Hårt arbete avlöser nirvana. Vi måste knacka i trä... hittills är det jämnt.

Det finns massor att prata om, vi kommer säkert att skriva om allt detta och dela mer, men det blir någon gång i framtiden, när det finns lite mer utrymme.

En teknisk parentes... belöningarna!

Det är en trend idag. Det har till och med ett eget namn:belöningsbaserad crowdfunding. För det donerade beloppet får bidragsgivaren någon form av belöning, från småsaker till större saker, beroende på bidragets storlek. Det tycker vi är trevligt. Att stödja skapandet av en CD och sedan gå på kaffe med en medlem i bandet... dröm!

Men – vi har inga belöningar. Istället erbjuder vi... oss själva :-)

Kom och häng med oss!

Den som bidrar får komma! :-)

Tja... ärligt talat... (det borde vi nog inte säga...) kan ni komma även om ni inte bidrar :-)

Vi har en hektar mark med en äpple- och plommonodling, en valnötslund, en äng, en flod... massor av platser där ni kan slå upp tältet och vila i naturens famn. Om ni inte har något emot riktigt enkla förhållanden är ni välkomna. Eller kom och hjälp till. Vi har ofta volontärer från hela Europa, vi är värdar i Workaway-programmet,vår profil hittar du här.

Alldeles intill bor ett trevligt par – Steven (från Belgien) och Chenny (från Nederländerna). De har bott här i tolv år och byggt upp sin egen lilla paradis, helt från grunden. De har döpt det tillLiveloula. Naturbyggnader, flera permakulturträdgårdar, fjäderfäuppfödning… de är proffs som redan utbildar inom detta område och anordnar workshops och seminarier här. Utan dem skulle vi inte ens vara här – sedan en tid tillbaka slutade vi faktiskt att leta efter en bra plats och började istället leta efter bra människor… Liveloula tar också emot volontärer, även om det främst är på lång sikt, i flera månader. Liveloula harsin egen hemsida här. 

Den närmaste byn är Seliana, därdet legendariskaekocentret Re-Green ligger. Vi var också där för tio år sedan som volontärer. En fantastisk plats med trevliga människor. De har också mycket bra lokaler för kurser och olika evenemang.

Och så finns förstås hela Peloponnesos, där den grekiska historien har utspelat sig... 

Vi ser en stor potential i denna plats och har många planer för framtiden om hur vi ska återuppliva denna dal och locka hit fler familjer, barn och musik.

Det ligger två och en halv timme från Aten, dit det går både tåg och buss.

Personer och rollbesättning:

Vuxna: Michal (CZ), Marta (ITA)

Barn: Mia (7 år), Elio (5 år), Saša (1 år)

Hundar, katter, ödlor, sländor, salamandrar. Myror i brödlådan och ett par vackra schakaler bortom bäcken. En mycket olydig mullvad som äter upp våra tomater!

Människorna omkring oss. Och människorna på avstånd – till exempel de som just nu läser denna berättelse. Så egentligen är de också nära. 

Tack för ert stöd, allihop!

Och vi ser fram emot att träffas!