För tretton år sedan förlorade vi vårt första barn strax efter födseln. Därefter drabbades jag av ytterligare fyra missfall, vilket påverkade mig djupt och ledde till allvarliga psykiska problem. Jag sökte hjälp hos psykiatrin under lång tid, men ingen behandling gav mig någon verklig lindring.

Efter dessa förluster kunde jag inte behålla ett fast arbete eftersom jag ofta kände mig helt knäckt och utmattad. Livet blev en ändlös cykel av smärta och förtvivlan. Jag ville aldrig vara en börda för någon eller be om hjälp, men till slut bestämde jag mig för att undersöka möjligheten till dödshjälp utomlands, eftersom det inte är tillåtet i Slovakien. Tyvärr är detta alternativ ekonomiskt utom räckhåll för mig, vilket bara fördjupar min hjälplöshet.

Efter en tid försökte jag leva ett normalt liv och hittade till och med en ny relation där jag hoppades kunna finna lite lycka och stabilitet. Tyvärr inträffade ännu ett missfall, vilket fullständigt krossade mig mentalt. Sedan dess har jag inte kunnat känna mig bekväm bland människor och lider av isolerande tankar.

Det som bekymrar mig mest är att jag inte kan arbeta – arbetet var alltid mitt sätt att distrahera mig från dessa tankar och hitta mening. Utan det känner jag mig onödig, maktlös och missförstådd. Även om jag har olika hälsoproblem som inte är livshotande, tär den psykiska smärtan jag utsätts för helt på mig, och ingen kan ta bort den.