Jag heter Andrzej,

jag är läkare, patolog och tidigare forskare och lärare vid Silesiska medicinska universitetet, där jag under fyra år var prodekan för forskning och i över tio år ledde institutionen för patologi. Jag har varit handledare för många doktorander samt granskare av doktorsavhandlingar, habilitationsavhandlingar och vetenskapliga artiklar.

Fram till nyligen har jag diagnostiserat tusentals patienter och bekräftat eller uteslutit cancerdiagnoser. En patolog tar fullt ansvar för ibland mycket svåra beslut och för att ställa diagnosen på maligna tumörer, bland annat cancer. Detta är mycket svårt för oss läkare på grund av den stora psykiska belastningen, särskilt när vi diagnostiserar maligna tumörer hos unga patienter.Patologernas diagnoser är de viktigaste och slutgiltiga i diagnostikprocessen. Övriga läkare: kirurger, strålterapeuter och specialister på kemoterapi vidtar terapeutiska åtgärder på grundval av den patologiska diagnosen, som analyserar vävnads- eller cytologiskt material. Det är vi patologer som fastställer många prognostiska och prediktiva faktorer vid cancer, vilket avgör valet av individuell behandling för patienten. Tyvärr är vi få (cirka 300) och antalet cancerfall ökar ständigt.

År 2022 diagnostiserades jag med prostatacancer, genomgick en radikal kirurgisk behandling och lyckades besegra sjukdomen. Jag kunde återvända till arbetet och familjen och fortsätta att hjälpa många sjuka genom att diagnostisera deras vävnads- och cytologiska prover som tagits från tumörer, samtidigt som jag höll föreläsningar för läkarstudenter inom ramen för specialistutbildningen, bland annat inom onkologi och onkologisk kirurgi. Tyvärr återkom canceren i maj 2024, och jag fick diagnosen en andra malign tumör, tjocktarmscancer i det avancerade sista stadiet IV. Man lyckades operera bort tarmtumören, men tyvärr kvarstod metastaser i levern. Efter operationen hade jag otur (det händer ofta bland vårdpersonal). Till följd av att suturerna lossnade uppstod en allvarlig komplikation, peritonit. Efter två månader återgick jag gradvis till fysisk aktivitet, men jag kunde inte arbeta och var inte lämplig för behandling, dvs. kemoterapi. I denna situation fann jag en räddning i form av en autovaccinering med dendritiska celler. Behandlingen genomfördes i Tyskland och jag erhöll friska dendritiska celler som administrerades till mig i syfte att öka aktiviteten och sensibilisera andra immunceller mot cancer. Kostnaden för denna behandling täckte jag med egna medel och med ett lån som jag fick från vänner och den regionala läkarkammaren. Denna behandling ersätts inte av NFOZ. Jag återvände till arbetet i oktober 2024. Sjukdomen stoppades tack vare vaccinet. I januari 2025 skedde en progression av sjukdomen, vilket ledde till att jag påbörjade kemoterapi. Den pågår fortfarande. Jag drömmer om en tid då jag kan förlänga min yrkesverksamhet.Jag vill fortsätta att hjälpa cancerpatienter genom att utföra diagnostik och fortsätta mitt arbete med att utbilda om förebyggande åtgärder och öka kunskapen om cancerfaktorer och cancerbiologi, bland annat genom föreläsningar. Hjälp mig gärna att skaffa medel för att upprepabehandlingen med dendritcellsvaccinet LANEX D.C. (LongAntigen Exposition) i Tyskland. Detta kommer att förstärka den effekt som redan uppnåtts, nämligen stabilisering och stopp av cancerutvecklingen.Jag vill fortsätta att hjälpa patienter som kämpar mot cancer och som forskare söka efter nya metoder för cancerbehandling.

Jag är tacksam för varje bidrag, min tid går snabbt (Tempus rapide fugit).

Datumet för konsultationen och besöket hos prof. Gansuger är den 8 juni 2026. Vi kan hinna avsluta insamlingen och tillsammans nå framgång i kampen mot min sjukdom! Det saknas redan så lite

Prof. dr hab. Andrzej Gabriel

Jag tror att det kommer att lyckas!