Hej, jag heter Paulina, jag är 29 år och min största skatt är min 3-årige son Adam. Jag skriver till er med en stor vädjan om hjälp i den svåra tid jag just nu går igenom.

Mina problem började när jag återvände till Polen och blev gravid. I svåra tider, när jag behövde stöd som mest, vände sig min familj bort från mig och min man började, istället för att stödja mig, leva ett destruktivt liv. Hans våld, svek och stölder ledde mig till extrem förtvivlan. Inför det som hände i vårt hem fattade jag det svåra beslutet att lämna honom för att ge Adam ett tryggt och fridfullt liv.

Även om jag arbetar heltid räcker inte min lön till att betala hyran, dagis för Adam och betala av de skulder som har ackumulerats över tiden. Jag lever i ständig stress, går ofta hungrig och mitt enda mål har blivit att skapa en bättre framtid för min son.

I jakten på hjälp anmälde jag fallet till polisen, men utredningen lades ner på grund av bristande bevis. Jag blev besviken på stödsystemet som inte uppmärksammade min situation, trots att jag försökte kämpa för en bättre framtid för mig själv och Adam. Mitt psykiska tillstånd har försämrats avsevärt – jag har fått diagnosen djup depression och ångest, vilket påverkar min vardag. Jag har stängt in mig i huset, jag är rädd för människor, men jag vet att jag måste kämpa för mitt barns bästa.

Idag ber jag er om hjälp. Jag skäms för att be om det, men jag har inget annat val. Jag behöver stöd för att bli ekonomiskt oberoende av min man, betala av skulder och ge Adam ett fridfullt och tryggt liv. Varje belopp, även det minsta, kommer att vara ett enormt stöd för oss och hjälpa mig att kämpa för en bättre framtid.

Tack för all hjälp och allt stöd jag får. Adam är min största glädje och motivation i livet, och jag kommer att göra allt för att aldrig förlora honom ur sikte.

Med tacksamhet,

Paulina