År av hälsoproblem, svåra medicinska tillstånd och stress, och vi arbetade fortfarande mycket hårt för att ha ett så bra liv som möjligt. Tyvärr kunde vi i dagens ekonomi inte nå vårt mål att ha vår egen, privata, bit av lycka och glädje. Ett hem!

Min man (44) flyttade till ett land för att vara med mig (31) där han inte talar språket och inte förstår kulturen, gjorde mig till den lyckligaste personen på planeten och fick sedan en stroke 2 månader efter vår bröllopsdag, förlorade sitt jobb och fick inte betalt. De fruktansvärda dagarna som följde var fulla av äkta rädsla, sorg, men också hopp, allt medan vi satt fast i en existentiell kris. Covid hände, inget arbete, försörjd på en lön, inklusive stöd till mina föräldrar, massor av skulder, ingen väg ut. Det har varit en kamp sedan dess.

Än i dag kan vi inte stå stadigt på våra egna två fötter. Det sägs att man inte är svag om man ber om hjälp, så vi tänkte att vi skulle göra ett försök.

Vi vänder oss till varandra för kärlek och stöd, men vi skulle vilja bygga något som vi kan vårda tillsammans och leva ut vår dröm.

Tack på förhand!