…det finns stunder i människans liv när orden tar slut, och istället återstår bara tysta böner, bönord och hopp. Det här är en sådan stund, men jag måste ändå tala! Jag kan inte säga det till någon, så jag säger det till alla! 

Glioblastom…

Den sjätte oktober stormade du in i våra liv – oväntat, objudet, men desto mer obarmhärtigt. Min kära systers ansikte, som vanligtvis strålade av ett leende, strålade inte den dagen. Du kom, och nu förbereder du dig för att ta ifrån mig allt som är så sött och ljuvt för mig! Men jag ger inte upp! Jag ger aldrig upp!!! 

Vi har gått igenom långa månader av smärta, oro, sömnlösa nätter och tårar… Min Andika har drabbats av världens mest aggressiva tumör. En livräddande operation, 30 strålbehandlingar, 21 kemoterapibehandlingar, och sedan hoppet om att den fruktade sjukdomen hade försvunnit ur våra liv. Hoppet om att vår värld inte skulle rasa samman. Sedan kom den sorgliga nyheten i januari… cancern har återkommit och är ännu mer aggressiv än någonsin. Läkarna har gett upp hoppet om min starka, modiga, underbara syster! (De ger henne 4–6 månader kvar.) Nu skulle tystnaden kunna sänka sig, följd av en rad obesvarbara frågor, ilska och hopplöshet! 

… men jag ger inte upp, jag kan inte ge upp min modiga, vackra syster! Jag har hittat en behandling i Tyskland, en immunterapi, som i själva verket är en behandling i form av ett egenutvecklat vaccin. Den visar extremt goda resultat och det finns en medpatient som redan har överlevt i sex år. (Mer information om behandlingen finns här:https://www.nature.com/articles/s41467-024-51315-8) 

Behandlingen kostar 80 000 euro; i ett första skede måste vi betala 20 000 euro för diagnostik och ytterligare 60 000 euro för vaccinet. 

Det är här jag behöver er hjälp! Jag ber er, om ni kan, att hjälpa mig i denna kamp så att min syster kan fortsätta att lysa på denna jord. Min modiga syster, som livet aldrig har skonat, begravde sitt treåriga barn, som har hjärtat och själen på rätt plats, som älskar sin systers lille son som sin egen, som inte fruktar för sig själv utan oroar sig för vad som ska hända med oss om hon måste gå bort… Det är omöjligt att med ord beskriva vilken underbar människa, syster och moster hon är, vilken underbar dotter till vår mamma… hon har fortfarande så mycket att göra här bland oss! Hon är en stor kämpe, och om hon får chansen, om vi lyckas tillsammans, då kommer hon att klara det! Vid 54 års ålder är det ännu inte dags att ta farväl! Inte än! Hon måste fortfarande lära vår lille kusin konsten att uppvakta, följa med honom på studentbalen, le på bröllopsfotona och ge råd om så många saker!

Jag ber er: om ni kan hjälpa till ens en liten bit i denna kamp för att bli frisk, så hjälper till och med priset för en chokladkaka eller en påse socker, för många små bidrag blir tillsammans mycket! 

Om du inte har möjlighet att bidra ekonomiskt, skicka gärna en kram i tankarna – tro mig, det betyder mycket! Jag tror att vi kan klara det tillsammans! Jag tror att även om vi har förlorat en strid, kommer vi att gå segrande ur kampen med högt huvud, hand i hand! 

Ett stort tack: Barbara