Kyrkan i Cserépváralja betraktas som ett verk av särskilt stor betydelse, både i arkitekten László Csabas livsverk och i den ungerska arkitekturhistorien. Kyrkan stod färdig 1961 tack vare byns aktiva medverkan. Det är den första verkligt moderna kyrkan från efterkrigstiden. Under de 60 år som gått sedan dess har kyrkans skick försämrats avsevärt. Renoveringen genomfördes

den ungerska regeringens stöd genomfördes 2023. Förutom dess arkitektoniska värden bidrar även dess konstnärliga betydelse till kyrkans betydelse. László Csaba engagerade två samtida konstnärer som var högt aktade och allmänt erkända under sin tid, Béla Kondor och József Somogyi, i utformningen av altarutrymmet. Kondor skapade tabernaklets dörr, medan Somogyi skapade korpuset.

Korpuset är ett tidigt exempel på Somogyis extremt uttrycksfulla framställningar, som utan korset, enbart genom synintrycket av kroppen, talar om självuppoffringens kval. Eftersom församlingen inte hade råd att gjuta den i brons skänkte Somogyi en gipsmodell till kyrkan. Skulpturen fästes vid väggen med fästen inbyggda i ryggen, så att armar och ben sträckte sig fritt ut i luften – på så sätt verkade korpusen sväva framför den vita putsväggen. De troende tog dock emot verken med motvilja, tabernaklets dörr målades över och korpuset flyttades till kyrkans förhall. Därför reste László Csaba till Cserépváralja och tog bort verken i samråd med den dåvarande kyrkoherden.

Den arkitektoniska renoveringen samt öppenheten hos lokalbefolkningen och arvingarna gör det möjligt att inte bara återställa kyrkan till sitt ursprungliga skick, utan också att tabernaklets dörr och krucifixet återförs till sina ursprungliga platser. Målningen restaurerades tidigare på László Csabas egen bekostnad, arkitektens arvingar bevarade den och när nyheten om byggnadens renovering kom tog de initiativ till att målningen skulle återföras till sin ursprungliga plats.

Statyetten hittades 2023 i en snickarverkstad hos arvingarna. Förvaringen där räddade den från förstörelse, men den skadades på flera ställen och var kraftigt förstörd. Skulptören János Meszlényi, en elev till Somogyi, lämnade förslag på hur skadorna kunde identifieras och vilka restaureringsmöjligheter som fanns. Både församlingen och arvingarna skulle gärna se att även korpuset kunde återföras till sin ursprungliga plats bredvid tabernaklets dörr, men dess nuvarande skick tillåter inte detta. Byggarbetet har helt förbrukat det statliga bidraget, och de pengar som den lokala gemenskapen sparat ihop har främst använts för att tillverka kyrkans möbler

. Därför söker restaureringens arkitekter (Partizan Architecture: Zoltán Major, Péter Müllner) och medarbetare hjälp för att József Somogyis enastående verk återigen ska kunna visa sin ursprungliga glans och skick.