Ett sista rop till alla med ett vackert hjärta!

Jag heter Matyas och är 51 år gammal. Jag är född och uppvuxen i en enkel familj utan rikedomar. Med de medel jag hade hjälpte jag alla som behövde något. Nu har jag hamnat i knipa och ber om hjälp från dem som förstår min situation.

Jag har alltid levt på existensens gräns. Mina föräldrar hjälpte mig oavbrutet när jag hamnade i svårigheter, men nu när jag har förlorat min far har jag också förlorat hoppet om framtiden. Vad hoppades jag på? Att vi alla skulle få det bättre, att vi inte längre skulle behöva oroa oss för morgondagen.

Jag ber om er hjälp för att byta arbetsplats. Tyvärr måste jag också byta ort och land. Jag vill nämna att jag och min familj bor i hyresbostad: min fru Alina, 40 år, och vår son Codrut, 15 år. Tyvärr har vi inte möjlighet att klara oss en månad, varken ni här eller jag i det avlägsna land där jag har hittat arbete. Av denna anledning ber jag om er hjälp och hoppas på er förståelse. Jag skulle aldrig i livet ha använt mig av denna form av hjälp om det inte hade varit en stor nödsituation för oss.

Jag har insett att jag inte klarar det på egen hand, jag har försökt otaliga gånger att förändra något men det har bara varit en kamp mot väderkvarnar...

Jag behöver hjälp för att kunna ta steget vidare.

Normalt skulle jag vilja flytta med hela familjen så att ingen av oss behöver lida under den tunga bördan av att vara åtskilda, men vi kan inte åka utan en viss ekonomisk trygghet, vilket kräver mer pengar. Men man vet aldrig, kanske lyckas jag åka med hela familjen.

Med en internationellt erkänd massörutbildning har jag hittat arbete i Spanien, i områden där det finns många turister. Jag har till och med fått erbjudanden från lokaler och hotell.

Detta steg skulle vara obetydligt för mänskligheten, men existentiellt för mig och min familj.

Vi har ingenting, vi är varken förmögna eller rika, vi har inget att sälja och ge oss av som många gör. Vi äger ingenting och har inte ärvt någonting. För oss stämmer ordspråket ”det jag har är det jag har i garderoben”.

Jag vet inte vad jag ska säga till er längre. Jag har nått slutet av mina krafter. Så jag ber er, om ni fortfarande har kraften och möjligheten att hjälpa oss bland de kanske hundratusentals människor som befinner sig i vår situation, eller till och med i en mycket värre situation, gör som ert hjärta säger.

Jag tackar er i förväg för alla som kommer att donera till mig för att förverkliga denna dröm om att kunna arbeta! Jag ber inte om någon färdiglagad fisk att bara äta, jag ber om hjälp att köpa ett fiskespö så att jag själv kan fiska.

Jag önskar er ett vackert liv, lycka och glädje tillsammans med era nära och kära, och att ni aldrig ska sakna något. ❤️🙏❤️