Hej. Jag skulle verkligen vilja anmäla mig till en kurs, för att lära mig kraften i Manifestation

Attraktionslagen

Identifiera mina blockeringar. Självläkande. Vill flytta närmare mina barn, som bor på landet. Det är så tyst och fridfullt där jämfört med här. Jag har 2 döttrar och en son, som jag älskar mer än något annat på jorden! De har insisterat mycket på att jag måste komma bort från där jag bor nu, för det är inte säkert här och jag kan inte ta hand om mina barnbarn här. Och det förstår jag mycket väl och respekterar det fullt ut! Så jag tar hand om dem i deras hus. Njut av oss då 😊.

Jag vill vara glad och stark och kunna hjälpa mina nära och kära med olika saker och även människor som kämpar med tankar, ångest, ilska, missbruk men som inte kan gå ut genom dörren eller prata med vårdpersonal, eller andra instanser som de skulle vilja kontakta, men inte kan. Jag kan vara den som hjälper till i en så svår och utsatt situation. Och utan att behöva betala. Har hjälpt människor tidigare med olika saker. Har köpt mat till någon också, utan att be om något i gengäld. Jag minns att det gav mig en god och varm känsla och tacksamhet. Andra som folk såg ner på, jag hälsade på dem och kunde också starta en konversation. Om jag hade några pengar på mig gav jag alltid bort en slant. Något jag aldrig har glömt var när jag hörde att när någon pratade om mig och inte kom ihåg eller visste vad jag hette så förklarade de det så här: Hon som alltid ler så fint och alltid hälsar. Åh hon ja, kunde folk säga då. Det var så rörande att höra och jag måste säga att det var en underbar känsla att någon faktiskt kände igen mig. Jag minns att jag växte upp med det. Detta var förut, jag själv gick under. Har alltid passat hundar åt andra tidigare. De senaste 2 åren har jag funderat mer och mer på hur det kunde vara så mysigt med hund. Någon som vill ha mig som mamma och jag har sällskap och vet mycket väl vad det gör med hälsa och psyke. Det är sådan medicin för själen och mitt välbefinnande när jag sköter en hund. Och så går jag ut varje dag också. Tycker inte om att åka på resor ensam. Det är så ensamt. Jag vill hälsa på familj, utan att behöva ha ångest och jag vill vara med på sammankomster som dop, konfirmationer, bröllop, födelsedagar, julfirande och vara med på resor, vilket jag blir ombedd att göra Och jag vill ha råd läkarbesök, specialister, ögonläkare, ev glasögon, Tandläkare. Vill kunna köpa all sorts nyttig mat, som fisk, vitt kött, frukt, grönsaker etc etc... för dyrt för oss, som bor ensamma i Norge! Jag betalar nästan lika mycket i hyra för min lilla lägenhet, jämfört med en familj som äger sin lägenhet och betalar både lånet och hyran! Norge är rikt, men invånarna är tyvärr fattiga! Många och långa köer framför matutdelningsställen i de större städerna. Jag har fått slut många gånger på både mat, hygienprodukter och mediciner, för tyvärr räcker inte pengarna till. Minns inte när jag senast åt julmat eller något i påsken eller på andra högtider! Jag valde att stanna hemma i julklapp upp till 5 gånger, eftersom jag alltid saknade julklappar till någon. Och det gjorde alltid ont. Ingen i min familj vet detta. Jag sa att jag blev ombedd att jag aldrig kunnat gå på sådana matleveranser, för att jag känner mig som en tiggare och ingenting värd som människa och även för att jag under uppväxten aldrig hade någon som lärt mig att jag kunde fråga om. saker. Lärde sig att man aldrig skulle be andra om mat, dryck eller ett äpple, för det var tiggeri. Och det sitter fortfarande så djupt i mig, så jag kan inte göra det. Jag var väldigt ensam som barn. Hade ingen att leka med förrän vi flyttade och jag var 10 år. Mamma och pappa var förtjusta i mig, men unga och okunniga. De var de hårt arbetande, vilket givetvis gav mycket utdelning efteråt. De var ekonomiskt sunda och det hjälpte både mig och mina bröder och våra barn igen och nu barnbarnsbarn förstås mycket. Jag fick det jag ville ha och mycket mer. Och jag är så tacksam för det! Men det lärde mig inte att förstå känslor eller vad livet egentligen är och vad man kan göra för att tro på sig själv och vara nöjd med sig själv. Jag minns nästan ingenting av mitt liv från innan jag var 10 år.

Varken medelever, lärare eller barn på dagis eller personal. Från 4:an och framåt minns jag mer. Blev bannlyst, mobbad och utskrattad. För att jag var tillbakadragen och väldigt blyg. Om ingen annan har straffat mig så har jag gjort det själv, omedvetet! Idag, 57 år gammal, har jag lärt känna mig själv och har reflekterat mycket över mig själv och miljön runt omkring mig och lagt en del av mitt pussel. Jag har också påbörjat en privat självbiografi, som när jag läser den är det som om jag inte skrivit den. Har funderat lite på, tänk om jag lyckas skriva en bok, ge ut den? tjäna pengar. När mina barn var små ville jag skriva en äventyrsbok. Älskade att läsa sagor för att sjunga med mina barn. Och det skulle jag gärna göra med mina barnbarn också. 2 tjejer på 1 1/2 år och 2 1/2 år. Jag måste säga att jag sakta började hoppas på ett bättre liv efter att ha blivit mormor. Men.. nu var det mycket här. Vet du inte vad du ska ha här och vad du ska ta bort? Okej. Om jag raderar allt här nu vet jag att jag aldrig kommer in här igen.

Detta gör att jag kan börja ett nytt liv med god hälsa, vara närvarande för mina barn och barnbarn, mina föräldrar, mina bröder, syskonbarn och kunna kontakta världens bästa vän, som jag en gång hade, som jag misslyckades och som jag saknar väldigt mycket. Alla har sett mig kanske 2__3 gånger om året. Ibland har det gått mer än ett år. Mina föräldrar förlorade mig i många år. Jag vet att de har gråtit och det har jag också. Alltid kämpat med fruktansvärt dåligt samvete mot alla andra. Jag har stängt in mig själv och alla andra ute i mitt liv sedan ca 12 år tillbaka! Det är så tråkigt att man MÅSTE ha pengar för att kunna bli frisk. Måste ha pengar för att få hjälp att hitta diagnoser på vad som är fel på en. Det är så tråkigt att pengar betyder allt, när det absolut inte borde vara så Om någon vill hjälpa mig så är jag väldigt tacksam! Även om jag nu känner mig generad och förödmjukad av mig själv, frågar jag för första gången i mitt liv: Kommer du/ni att hjälpa mig? etc. Heidi