Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, kanske "i media egentligen". Jag skäms fruktansvärt över mig själv, för just nu kan jag inte hitta något annat sätt än att be om nåd, om hjälp. Jag har en hund som skadade det främre korsbandet i sitt högra knä för drygt en vecka sedan. Hon behöver opereras, och det är tänkt att kosta omkring 2000 euro, men jag har inte sett det på några år. Jag är nämligen sjukpensionär, jag bor med min mor, som också är sjukpensionär, och med min far, som har en långt framskriden demens (jag kan skicka bevis på alla handikapp och medicinska tillstånd senare, op.p.) Vi har inte råd med ett ålderdomshem, vi försöker ta hand om honom själva så gott vi kan, men jag känner sällan att jag lyckas. När jag ser henne lida överväldigas jag alltid av dåligt samvete, en känsla av hjälplöshet, skuld, ... ni förstår, det är därför jag skriver. Jag vill understryka att jag inte vill väcka dåligt samvete med mitt livs förvirring, utan bara be om hjälp. Om det inte fungerar förstår jag, människan kan inte rädda hela världen, men ord är inte hästar.