Kära alla,

Vi vet inte riktigt var vi ska börja, för det vi nu skriver är inte bara en berättelse. Det är vårt liv.

Vår mamma är 49 år. Hon har kämpat mot bukhinnecancer i tre år. Dessa tre år har varit fyllda av strider som är svåra att beskriva med ord. Hon har genomgått otaliga livräddande operationer, långa dagar på sjukhuset, smärta, hopp och nystarter. Hon utkämpar en kamp som få skulle orka genomföra.

Och hon är fortfarande här. Hon kämpar fortfarande.

Men nu har vi nått en punkt där det inte längre finns något ”vi får se”. Enligt läkarna finns det bara en sista möjlighet kvar: en specialbehandling som i vissa fall kan ge en chans att stoppa eller bromsa sjukdomen. Det är ingen garanti för tillfrisknande. Det är inget löfte. Men det är det sista halmstrået som vi fortfarande kan försöka.

Och vi håller fast.

Inte bara för hennes skull.

Vi har också en 7-årig lillasyster. En liten flicka som varje dag ser på vår mamma som om hon vore den tryggaste punkten i världen. Som ännu inte helt kan förstå vad som händer, men bara känner att något har förändrats. Och varje dag hoppas hon tyst att mamma inte ska försvinna ur hennes liv.

Och vi står där, mellan två världar: mellan barndomens oskuldsfullhet och vuxenlivets tyngd, medan vi försöker vara starka även när allt inuti faller i bitar.

Därför ber vi nu om hjälp.

Denna behandling är extremt kostsam och subventioneras inte i alla fall. Men för oss handlar det inte om siffror just nu. Det här är vår sista chans.

Vi ber er inte att lösa det omöjliga åt oss.

Vi ber bara om att ni ger oss en chans att slippa säga det osägbara.

En chans att en 49-årig mamma, som i tre år kämpat med all sin kraft, fortfarande kan få stanna kvar.

En chans att en 7-årig flicka fortfarande kan säga ”mamma”.

En chans att hoppet inte bara är ett ord, utan något som det fortfarande går att kämpa för.

All hjälp – vare sig det är ekonomiskt stöd eller att dela detta inlägg – betyder tid just nu. Det betyder en chans. Det betyder en andhämtning för en familj som kämpar med all sin kraft.

Tack till alla som läser detta.

Som inte vänder bort blicken.

Som stannar kvar hos oss i denna kamp.