Hej, vi heter Maria de Fátima och Carlos Eduardo, kommer från Brasilien och bor för närvarande i Portugal.

År 2022 bestämde vi oss för att adoptera ett barn, eftersom våra två första barn redan hade flyttat hemifrån och bildat egna familjer.

Under adoptionsprocessen ställdes vi inför möjligheten att adoptera fyra barn istället för ett, eftersom de två flickorna och de två pojkarna som presenterades för oss var biologiska syskon. Detta ledde till att domaren beslutade att dessa barn endast kunde adopteras av en person eller personer som skulle hålla dem tillsammans. Med andra ord skulle barnen endast lämna det sociala boendet där de bodde tillsammans.

När vi träffade barnen för första gången, vilket skedde på det hem där de bodde, tittade flickan Gabrieli genast på Fátima och sa: ”Mamma, det tog så lång tid för dig att komma och hämta mig.”

Den dagen, efter att ha gråtit floder medan vi kramade de fyra barnen, insåg vi att deras öde var beseglat. Vi skulle ta med oss våra nya barn hem, Vitória, Angelo, Gabrieli och Carlos, som vid den tiden var 10, 8, 6 respektive 3 år gamla.

Utmaningarna med att uppfostra små barn är enorma, från den psykologiska och emotionella sidan, via den tunga ekonomiska bördan, till den andliga sidan. Men allt går bra, barnen är friska, har vuxit upp och anpassat sig väl till livet med sin nya familj.

Utmaningar uppstår och övervinns. Det är här vi räknar med solidariteten från dem som läser denna korta beskrivning. Vi behöver hjälp för att bättre kunna tillgodose barnens dagliga materiella behov, såsom bättre mat, sjukvård och utbildningskostnader. Här, där vi bor, har vi fått stöd från samhället, till exempel kläder och vissa livsmedel som kommer direkt från gårdar som ägs av portugiser som beundrar oss och är förtjusta i barnen. Men det finns fortfarande mycket att göra på den långa vägen mot att bygga upp och underhålla en stor familj. Tack.