Jag hittade Athena en kväll när jag var ute och promenerade i Aten, i Metaxourgio. Hon stod hjälplös framför en hund som skällde på henne, fruktansvärt mager och rädd. Det kändes som om universum hade lett mig till henne. Jag var på väg hem men bestämde mig för att promenera lite till och ta en omväg genom ett område jag aldrig varit i, och där stod hon, knappt på benen. Jag kunde inte gå därifrån, så jag tog tag i henne och vi gick hem. Hon kände att hon var i säkerhet.

Hon har några neurologiska problem, vi har aldrig kunnat testa exakt vad det är, men hon snubblar när hon går, har ingen kraft att klättra, hon kan inte äta ur skålen, jag måste mata henne med sked, hon kan inte uppfatta djupet ordentligt. Hon fick diagnosen FIP i januari och vi kämpar fortfarande mot det. Det finns också en fläck i tarmarna som ser ut som lymfom. En ultraljudsundersökning har gjorts före och efter FIP-behandlingen, och fläcken finns fortfarande kvar. Vi måste nu göra en biopsi för att förstå vad det är.

Hon är egentligen inte en katt, hon är en bebis, min bebis. Hon pratar med mig och mumlar när hon inte håller med mig. Hon är söt och välkomnar alltid människor som kommer på besök eller herrelösa katter som kommer för att få mat. Vi är en symbios, hon reser med mig vart jag än går, England, Frankrike, Albanien, Grekland. Och hon älskar kyssar och kramar. Hon sover med mig och vi är alltid tillsammans.

Här i Grekland är lönen usel. Jag har redan spenderat alla mina besparingar på FIP-behandlingen och är helt utan pengar. Med en lön på 800 euro räcker det inte till slutet av månaden, men jag har inte råd att förlora henne. Hon är ljuset i mitt liv, min enda anledning att leva. Hon är allt jag har att leva för i detta liv, vårt band är verkligen starkt och jag har inte råd att förlora henne. Jag kommer att behöva pengar för biopsi, de kostar 500 euro och mer, och i värsta fall kommer jag att behöva kemoterapi... och jag är helt desperat att hitta ett sätt att hjälpa henne.