Hej alla ni som ser och hör detta meddelande, 

Jag vänder mig till er idag för att ni ska hjälpa mig att ge min fru, mina barn och min omgivning en betydande livsförändring. För att jag ska kunna visa mina barn och den kommande generationen att det denna värld har att erbjuda är underbart, att det inte bara är en ständig kamp för överlevnad eller de olyckor som drabbar världen överallt, ja, allt detta är verkligt, utan tvekan, men jag vill visa mina nära och kära, min familj och de omkring mig, att det inte bara är det; detta är bara det onda som balanseras av allt det underbara, kärleken, överflödet av vackra saker som människan också skapar. 

Och jag vill visa dem allt detta för att jag vill ge dem den förundran man känner när man inser hur mycket vackert som finns runt omkring oss och hur mycket tur, överflöd och kärlek som kan finnas överallt omkring oss.

Det var för att berätta vad som motiverar mig. Nu till vad jag behöver. 

Och för att berätta vad jag behöver, så ser situationen ut så här. Min familj och jag får socialbidrag, och vi är redan väldigt glada över att bo i ett land som tillåter detta. Det innebär vissa begränsningar eftersom samhället förväntar sig mycket av oss i gengäld, men jämfört med andra länder i världen är det en fördel för att överleva. Vi har lyckats hitta en balans så att vi får mat på bordet, kläder för varje dag på året och tillräckligt med möbler och utrustning för att känna oss glada över att ha ett ”hem”. Kort sagt, dessa sociala minimisatser gör att vi inte hamnar i elände och fattigdom, och vi är tacksamma mot systemet för det.

Yrkesmässigt har jag haft många olika jobb, där jag älskat att lära mig av alla jag träffat under min karriär. Men jag känner mig mycket mer tillfredsställd när jag finns där för min fru och mina barn varje dag, så jag behöver ha en flexibel arbetsdag, eftersom jag också vill engagera mig i föreningslivet i min region, ägna tid åt idéer eller människor i min omgivning, och för allt detta behöver jag ha råd att köpa en ny eller begagnad bil som klarar långa resor. Jag har till och med redan provkört den här bilen eftersom jag vet vad jag vill ha.

Det svåra med detta behov är att köp- eller leasingkostnaden kräver att jag visar banker och/eller kreditinstitut, via en affärsplan som ska upprättas, att det jag vill åstadkomma kommer att vara tillräckligt lönsamt för att jag ska kunna betala tillbaka, vilket jag kan förstå, det är affärslogik; när ett företag investerar måste man åtminstone inte förlora investeringen; förutom att jag bara vill förvandla dessa pengar till stunder av glädje, kärlek och delaktighet, tillsammans med alla människor som kommer att korsa min väg… vilket i ekonomiska termer mer liknar… en donation.

Och det är faktiskt det jag söker, en donation på cirka 30 till 50 000 euro, samlad av några få, eller till och med och det är vad jag skulle föredra, av många generösa optimister, så att de också kan hjälpa andra än mig; denna gåva, som i grunden förblir materiell och monetär, vill jag transcendera, se till att denna gest som ni har gjort mot mig och dem jag älskar får en snöbollseffekt, och att jag kan omvandla den till en källa till glädje, altruism, generositet också, och kärlek till människans kreativa kraft. 

Att jag har kommit fram till just detta belopp är det resultatet av flera års noggrant övervägande och djup introspektion för att skilja mellan en hjälpande hand som sätter igång en extraordinär maskin, och en massiv investering som innebär ett stort ansvar för var och en och utsätter investerarna för marknadens oförutsägbara ekonomiska fluktuationer. Denna knuff skulle få mig att passera ett glastak som jag känner ligger precis ovanför mig; för innerst inne känner jag mig som en filantrop, jag har ett behov av att hjälpa genom att bringa glädje och lycka i livet för dem jag uppskattar, för dem som också strävar efter bättre dagar och som arbetar hårt varje dag, för att bara då och då, till priset av stora uppoffringar, unna sig små ersättningar för en ljusare vardag, när de egentligen förtjänar så mycket mer. Det där ”mer” skulle jag vilja ge genom en hel rad idéer och projekt, alla olika varandra, som jag skulle vilja fundera på, bygga upp tillsammans med andra, prova, utveckla… utan att ens ta åt mig äran för det; jag föredrar hundra tacksamma leenden framför ära och berömmelse.

För allt detta behöver jag kunna resa fritt, varthelst det behövs för att bidra till olika projekt, hjälpa, skapa, dela och lyfta människor som anser sig vara vanliga men som i själva verket, tack vare renheten i sina hjärtan, är extraordinära. 

Se att med denna summa, som verkar obetydlig och som jag lika gärna kunde låna, vill jag göra något stort. Lånat pengar har inte samma energi som givna pengar: Lånat pengar är ett verktyg i en fabrik, man förväntar sig att du använder det som man säger åt dig, och du måste lämna tillbaka det vid dagens slut eftersom det inte tillhör dig; medan givna pengar är den lilla källan som sprutar fram ur naturen, ur vår jord. Naturen säger inte åt oss vad vi ska göra med vattnet för varje centiliter den ger oss, den erbjuder det till alla och var och en är fri att göra vad hen finner bäst. 

Det är så jag också fungerar, när jag ger förväntar jag mig inget i gengäld, högst ett enkelt och uppriktigt ”tack”, det räcker för mig.

Naturligtvis ber jag inte om dessa pengar för att ge dem till andra (även om jag, om ni är intresserade av den typen av insatser, gärna fungerar som mellanhand utan kostnad om ni vill vara anonyma), jag önskar bara den lilla hjälpen som, det är jag säker på, kommer att ge min familj en ny start genom att skapa ett mikroföretag som konstnär, fotomontage, lite av allt inom kultur och teknik, för att generera vår dagliga familjeinkomst, men samtidigt, vid sidan av detta, erbjuda tid, hjälp, lyssnande, stöd, leenden, kort sagt att ge av oss själva.

Så där, tack för att ni lyssnade på mig, och tack från djupet av mitt hjärta. Om ni bestämmer er för att delta i denna donationskedja kan ni naturligtvis, om ni vill, lämna kontaktuppgifter så att jag kan höra av mig och berätta om hur det går för oss. Jag skulle gärna dela med mig av de glada stunder som är en indirekt följd av er generösa altruism, även flera år senare, och vem vet… kanske kan jag en dag hjälpa er tillbaka… I vilket fall som helst skulle det göra mig oerhört glad.

Med all min kärlek, 

Tack till er.

Cyril DENIZON