Jag trodde aldrig att jag skulle behöva göra det, men nu är vi här...

Jag är en ensamstående mamma, 29 år gammal och har ekonomiska problem. Nu när jag har sagt det, låt mig förklara hur jag hamnade i den här situationen.

Den främsta orsaken till mina ekonomiska problem är att jag alltid har velat sätta min familjs lycka framför allt annat, även om det innebär att jag måste avstå från saker för att göra dem glada. Men nu har jag kommit till en punkt där det har försatt mig i en så svår situation att jag inte kan sova om nätterna och har en klump i magen varje dag när jag tänker på att kronofogden kan knacka på min dörr... Jag har mörka tankar varje dag, ibland kan inte ens mina tre barn få mig att sluta tänka på dem, trots att jag skulle ge allt för dem. Men jag säger till mig själv att det skulle vara enklare för mig, att jag inte vill att mina barn ska ha ett sådant liv. Jag vill bygga en framtid för dem, men jag är oförmögen att göra det. Mina tårar smakar bittert, jag vet inte vad jag ska göra.

Detta är alltså ett sista försök att nå ut, jag ber aldrig någon om något, men jag har inget val. Om jag vill se mina barn växa upp måste jag be om hjälp, för annars klarar jag det inte.

Till er som läser detta meddelande: även en liten donation skulle lätta en enorm börda från mitt hjärta och jag skulle vara er evigt tacksam. Jag vet att det bara är ord, men det är allt jag har idag, en evig tacksamhet till er.

Tack från en mamma i mörkret som hoppas på att se en gnista av hopp.