Kära alla,

jag har länge funderat på om jag ska skriva detta. Det är inte lätt för mig. Men ibland kommer det en stund när man måste erkänna att man inte klarar det själv längre. Och att den enda vägen framåt är att be om hjälp.

För en tid sedan separerade jag från min partner. Barnen stannade hos henne, så jag lämnade huset till henne – jag ville att de skulle ha ett tryggt hem. Men huset såldes senare. Allt jag byggt upp försvann. Trots det stannade jag kvar hos min dotter, som kämpade med ett missbruk. Jag hjälpte henne så mycket jag kunde. Tillsammans gick vi igenom ett helvete, men idag är hon på rätt väg. Jag räddade henne – och det betyder mer för mig än någonting annat.

Men den här resan har lämnat spår. På grund av skulder och kostnader förlorade jag bilen och hamnade i ekonomiska svårigheter. Trots det har jag ett jobb och gör mitt bästa.

Nu bor jag hos mina föräldrar, som är allvarligt sjuka. Mamma kämpar mot cancer, pappa är också i dåligt hälsotillstånd. Jag har flyttat hem igen för att hjälpa dem. Huset är gammalt, fönstren släpper in kylan och kaminen har för länge sedan gjort sitt. Vintern närmar sig – och jag vill åtminstone ge dem värme i hemmet.

Jag kan inte få ett lån. Jag har försökt. Men mitt förflutna straffar mig. Därför vänder jag mig till er. Med mina sista krafter och med mycket mod.

Om ni kan hjälpa till – med en donation, med arbete, med råd – kommer jag att vara oerhört tacksam. Inte för min egen skull. För mina föräldrars. För att åtminstone i dessa svåra tider ge dem lite värdighet och värme.

Tack för att ni har läst detta. Tack för att ni bryr er.

Med vänlig hälsning,  

Bostjan