Först och främst vill jag tacka var och en av de frivilliga som har kommit för att hjälpa till i Valencia, samt alla som har bidragit med mat, hygienartiklar och kläder, för utan den hjälpen hade vi inte kunnat överleva. Katastrofen har varit av en sådan omfattning att den har ödelagt allt och tagit liv. Med detta sagt vill jag redogöra för det fall där jag ber om hjälp så att denna familj kan återvända till sitt hem.

Den 29 oktober, precis som vilken dag som helst i vardagen, slutade Jhony sitt arbete på sitt företag inom digital telemarketing, som han hade startat för ett par år sedan. Han levde ett lugnt liv med sin fru, som var gravid i åttonde månaden, och sin treårige son. De bodde på bottenvåningen i Alfafar, i ett vackert litet hus. Han hade två bilar och en skåpbil, och halva livet bundet i en bolåneförpliktelse, som nästan alla som vill komma vidare i livet. Runt klockan 19.30 den där 29 oktober kom han hem upprörd eftersom ravinen hade svämmat över. Han gick in i huset och sa till sin fru att ravinen hade svämmat över, att vattnet strömmade mot gatan där de befann sig. Hans fru tittade ut genom dörren och såg en vattenmassa som strömmade längs gatan. Hon stängde dörren och sa till sin man att han skulle flytta upp sina tillhörigheter så högt upp som möjligt så att de inte skulle bli blöta. Hon lade handdukar på golvet i hallen för att täppa till, men vattnet började tränga in. Hans fru blev nervös med den lille i famnen, medan hennes man sprang fram och tillbaka i huset. Vattnet började tränga in på ett mycket märkligt sätt; det var ungefär 40 eller 50 cm högt när hennes vatten gick, så han lyfte upp sin fru på marmorbordet, lade några filtar där, och hans fru och son satte sig där medan han ringde larmcentralen. Klockan var ungefär 19:45 och vattnet nådde redan upp till knäna, började hans son och hans fru gråta medan han försökte få kontakt med räddningstjänsten. Vattnet fortsatte att strömma in, ytterdörren sprängdes. Han ställde två stolar på bordet eftersom vattnet redan började nå honom till midjan medan strömmen slet loss dörrarna till rummen och svepte med sig allt i sin väg. Runt klockan 20.30 stod vattnet 1,50 meter högt i huset och nådde dem till knäna där de satt på bordet. Hans fru var i förlossning och där satt de tre på ett bord som vägde ungefär 100 kilo med vattnet upp till midjan, medan möblerna slog mot bordet och fick det att röra sig, barnet grät och hans fru hade värkar, så han dök ner i vattnet och krossade fönstren i matsalen. I sex timmar satt hans fru på bordet med en stol bredvid, med vatten upp till midjan och värkar. Klockan fyra på morgonen kom de in med en gummibåt för att rädda dem. Barnet föddes i gummibåten, eftersom mamman hade hållit ut i två timmar för att inte föda. Barnet låg på sjukhus i 10 dagar, hon fick en allvarlig infektion, men nu är hon återställd. De bor hos några grannar eftersom de har blivit hemlösa, utan jobb och utan pengar, men de måste fortsätta betala sina lån och har inga inkomster, så min vädjan gäller denna underbara familj som har kämpat för sitt liv, precis som så många andra på grund av denna förbaskade katastrof. Tack så mycket för ert stöd.

Hjälpen kommer inte fram och konsortiet är överbelastat, så det är brådskande att kunna hjälpa denna familj. De behöver vårt stöd. Tack så mycket.