Min mormorsmor – lämnade efter sig sin mark, en bit jord som hon älskade av hela sitt hjärta. Det var hennes gåva till oss, en plats där vår familj kunde växa och blomstra. År 2004 började min mamma, en hårt arbetande kvinna som ensam uppfostrade fyra barn, bygga ett hus på tomten – ett hem som hon ville skulle bli hennes arv. Men hon blev sviken gång på gång: hantverkare tog hennes pengar, lämnade halvfärdiga väggar och försvann. Hon fick aldrig se det färdigställt.

Jag tog över hennes dröm, fast besluten att fullfölja det hon påbörjat. I över sex år satsade min partner och jag allt på det – våra besparingar, vår energi, vårt hopp. Men huset var en enda röra: dåligt byggt, fallfärdigt på sina ställen, vilket tvingade oss att riva och bygga om. Varje steg framåt var två steg bakåt. Sedan kom de stigande kostnaderna – material som vi budgeterade för för flera år sedan kostar nu dubbelt, tredubbelt så mycket. Det känns som en ändlös cykel som vi inte kan fly från.

Nu, med vårt nyfödda barn, står mer på spel än någonsin. Huset vi bor i är inte vårt, och ägaren flyttar snart tillbaka. Vi har ingenstans att ta vägen. Känslomässigt och fysiskt håller vi på att gå sönder. Jag är livrädd för att detta ska splittra min familj. Det här huset är inte bara väggar; det är vårt förflutna, vår framtid, vårt allt.

Vi behöver 25 000 euro för att få klart det nödvändigaste: ett stabilt tak, dörrar och fönster för att göra det beboeligt. Varje dollar tar oss närmare att flytta in och undkomma denna mardröm.

Din hjälp handlar inte bara om tegel och murbruk – den handlar om att ge en familj en chans att läka, att hedra en mors kärlek och att hålla ett löfte till det förflutna. Även 5 eller 10 euro betyder allt för oss. Snälla, bli en del av vår historia.