Hej,

jag heter Zdravko. Jag är sjuksköterska från Slovenien och arbetar för närvarande inom primärvården. Under många år har mitt yrkesliv varit nära kopplat till människor som upplever psykisk ohälsa, sorg och förlust.

Innan jag fick min nuvarande tjänst arbetade jag i 14 år inom psykiatri och psykisk hälsovård. Under den tiden talade jag ofta med människor som hade förlorat en nära anhörig – ibland plötsligt, ibland genom självmord. Dessa samtal har stannat kvar hos mig. De har stannat kvar hos mig inte bara som yrkesmänniska, utan också som människa.

Jag förlorade min bror genom självmord.

Denna erfarenhet gav mig en djup, personlig förståelse för vad det innebär att förlora någon man älskar på detta sätt – chocken, de obesvarade frågorna, den tystnad som ofta följer och bristen på strukturerat stöd för de efterlevande. Det är något man aldrig helt ”kommer över”, men man lär sig att leva med det.

Denna personliga förlust är en av de främsta anledningarna till att min yrkesbana har varit så nära kopplad till psykisk hälsa, självmordsprevention och stöd till sörjande familjer.

Trots att jag arbetade heltid bestämde jag mig för att fortsätta min utbildning. År 2025 avslutade jag min masterutbildning med godkänt resultat, baserad på ett internationellt forskningsprojekt som genomfördes mellan Slovenien och Sverige, med fokus på stereotyper och fördomar om psykisk hälsa hos den allmänna befolkningen. Sedan dess har jag blivit inbjuden att delta som forskare i flera studier och att tala på internationella konferenser.

Men det är inte här min resa slutar.

I oktober 2026 vill jag påbörja en doktorandutbildning i hälsovetenskap. Mitt mål är inte akademisk prestige. Mitt mål är att göra skillnad.

Genom doktorandstudierna vill jag:

• bidra till forskning som förbättrar förståelsen för stigmatisering kring psykisk hälsa,
• bidra till att utveckla bättre och mer tillgängliga stödsystem för människor som har förlorat en nära anhörig i självmord,
• stödja föräldrar som har förlorat ett barn,
• och, på lång sikt, utbilda framtida sjuksköterskor och vårdpersonal med empati, evidensbaserad kunskap och medmänsklighet.

Självmord är fortfarande ett stort folkhälsoproblem världen över. Varje självmord påverkar flera liv – familjer, vänner, kollegor. Ändå är stödet till de drabbade ofta fragmenterat eller otillräckligt. Jag tror att forskning, utbildning och livserfarenhet tillsammans kan leda till meningsfulla förändringar.

För att kunna påbörja doktorandstudier behöver jag cirka 15 000 euro, som kommer att användas till:

• studieavgifter,
• obligatoriska akademiska aktiviteter,
• resor i samband med konferenser och doktorandåtaganden.

Jag kommer att fortsätta arbeta parallellt med mina studier, precis som jag alltid har gjort.

Om du väljer att stödja denna resa hjälper du inte bara en person att studera. Du stöder kunskap som formats av både yrkeserfarenhet och personlig förlust, i syfte att förbättra den psykiska vården och stödet för dem som behöver det mest.

Tack för att du läser, delar och för allt stöd du kan erbjuda.

Med tacksamhet,

Zdravko