Hej!

Jag heter July och är en 22-årig biolog från Polen. Nyligen flyttade jag till Frankrike för att börja ett nytt liv med min partner som är fransk. Vi är båda queer – jag är en icke-binär lesbisk och hon är en transfeminint lesbisk, vilket är anledningen till att det är viktigt för mig att hålla mig borta från mitt hemland.

Idag (28 oktober) ber jag om stöd för att samla in cirka 1 700 euro till en fullständig tandvårdsbehandling som skulle förändra mitt liv fullständigt. Tidigare hade jag inte tillgång till ordentlig tandvård och nu måste jag ta itu med de smärtsamma konsekvenserna.

Min historia (förkortad)

Jag växte upp i ett fattigt och osolidariskt hem där jag till en början inte lärde mig att ta hand om min hygien ordentligt – eftersom vi hade väldigt lite pengar ville mina föräldrar inte att jag skulle slösa vatten på överdriven hygien. För närvarande har jag ingen vana att ta hand om mig själv, jag måste alltid påminna mig själv om att duscha, tvätta ansiktet, sköta huden och borsta tänderna. Vanligtvis är det min flickvän som hjälper mig med det. Jag har kroniska smärtor varje dag, vilket gör att jag inte kan utföra enkla uppgifter, eftersom till och med att stå upp för länge orsakar smärta. Under dagen somnar jag av utmattning även om jag inte gör någonting, och om det inte vore för min partner skulle jag fortsätta sova utan att borsta tänderna.

När jag var tonåring började mina psykiska problem. Jag kände mig ständigt självmordsbenägen, jag började svälta mig själv, jag hade inget stöd förutom internetvänner som också började bli ”trötta” på mig. Jag bad min mamma om hjälp i mitt värsta ögonblick – när jag planerade mitt självmord. Jag lyckades få behandling för depression och påbörja en enkel terapi. Det var också då min mamma tog mig till tandläkaren för att behandla några av mina tänder för första gången sedan min tidiga barndom (sista gången jag minns att jag gick till tandläkaren var när jag var ungefär 10 år). Hon skyllde fortfarande på mig för att jag inte tog hand om mina tänder och att jag borde ha vetat bättre.

Precis när jag fyllde 15 fick jag min första rotfyllning. På grund av en odiagnostiserad ätstörning och dålig munhygien var min mun full av hål. All behandling jag fick då gjordes väldigt billigt, med försäkring och utan bedövning. Det gjorde att jag blev traumatiserad av tandläkarmottagningen, skämdes och var rädd för att söka tandvård i framtiden.

Efter många år lyckades jag övervinna min rädsla och gå till en privat klinik där jag fick en röntgen av mina visdomständer som gjorde ont i tandköttet. Tandläkaren märkte att jag hade många hål och även om han var väldigt vänlig lyckades jag bara få en tand fixad (den från den tidigare rotfyllningen för många år sedan). Den var redan mycket skadad, en del av den var sned, och jag var tvungen att få en dyr kompositfyllning för att täcka den, eftersom det är min hörntand. Lyckligtvis behövde jag inte dra ut mina visdomständer. Läkaren märkte också att jag har en allvarlig parodontit, vilket skrämde mig ännu mer från att söka upp en annan tandläkare. Mitt tandkött blödde lätt, så det var inte så enkelt att behandla mina hål.

Ett år senare, trots att jag förbättrat min munhygien, har jag ännu fler tandproblem. Jag har ont varje dag. Jag ler aldrig med tänderna, om jag skrattar täcker jag munnen eller håller den stängd. Eftersom mina framtänder också är ruttna skäms jag och försöker hålla tillbaka det. Tills jag har mer pengar, tills jag har en stabil tillvaro och kan få en ordentlig behandling, med bedövning, av någon som är empatisk och varsam. Men de dagarna kommer aldrig.

En månad efter att jag flyttade från mitt hemland i jakt på ett bättre liv för mig själv står jag fortfarande utan jobb. Min partner som jag bor med lyckas arbeta som privatlärare och hon får lite hjälp av sina föräldrar. Plötsligt fick jag den värsta tandvärken i mitt liv, och jag kände hur det dunkade över hela käken. Jag vet att det kommer från tanden som gick sönder för några månader sedan och som jag inte behandlade – jag väntade på att vara i en bättre situation för att göra det, efter examen, när jag har mer ledig tid. Även när det gjorde ont lät jag det vara, eftersom jag har hög smärttolerans. Jag slutade också äta hård mat. Men den här gången var smärtan outhärdlig, den lät mig varken sova eller äta. Inte ens de starkaste smärtstillande medlen hjälpte. Jag skakade och grät på grund av det. Det är första gången jag någonsin har känt så mycket smärta. Min partner ringde tandläkaren på eftermiddagen, men tyvärr var det fredag så den tidigaste tiden jag kunde få var på måndagen – jag var tvungen att klara hela helgen med smärta. Och det som väntade var ännu värre eftersom jag som utlänning inte har någon sjukförsäkring och dessutom skäms jag oerhört för mina tänder och är livrädd för tandläkaren.

Jag lyckades få tanden utdragen och fick en plan för att behandla alla mina tänder. Det var inte alls lätt för mig, men lyckligtvis talade läkaren på kliniken engelska och var väldigt varsam med mig, som med ett litet barn. Jag skulle verkligen vilja fortsätta min behandling eftersom jag fick en hel plan med en karta över mina tänder – en till måste också dras ut, men just nu är min prioritet att min mun läker och att infektionen försvinner. Jag fick antibiotika och ett munvatten för det.

TW: mitt tandkött efter utdragningen nedan

I tabellen kan du se att utdragningen, konsultationen och röntgen kostade mig totalt 210 euro, vilket jag bara hade råd med tack vare hjälp från min partners pappa. Sedan tillkommer ytterligare utgifter. Jag förstår att människor har mycket värre problem än hål i tänderna, även om man måste veta att många hälsoproblem också är relaterade till tänderna. Jag lider också av kronisk smärta dagligen – migrän, endometrios och troligen Ehlers-Danlos syndrom, eftersom jag har led- och ryggsmärtor hela tiden. Jag får fortfarande behandling för min psykiska sjukdom (depression och borderline personlighetsstörning) också, så det är helt enkelt för mycket för mig.

Vi bor i en väldigt liten lägenhet med min underbara räddningshund som heter Tosia och några afrikanska sniglar som jag älskar. Vi försöker spara så mycket pengar vi kan, men det är ett område nära Genève, som är en väldigt dyr stad. Min mamma har inte råd att hjälpa mig här, eftersom hon bor ensam i mitt hemland och min bror gick bort i april i år. Jag hoppas kunna hitta ett barnvaktjobb snart, eftersom det är den enda erfarenhet jag har, men det tar lång tid. Jag talar inte franska än. För tillfället skulle jag uppskatta all hjälp jag kan få från er. Jag skulle älska att kunna äta utan tandvärk igen, jag skulle älska att kunna le snart, om jag får mina framtänder behandlade. Jag vet att jag förmodligen kommer att behöva fasader också och jag kommer att överväga att skaffa en bro, en krona eller en tandprotes för min saknade tand (och snart flera tänder). Det är inte aktuellt än, för tillfället är prioriteringen att återfå min hälsa. Tack så mycket för er förståelse.

Uppdatering 1: Idag (10 november) fick jag min första tandrengöring gjord! Det var väldigt viktigt för mig inför min framtida kariesbehandling. Jag är väldigt nöjd med resultatet, som ni kan se!

Uppdatering 2: Dåliga nyheter: igår kväll (19 november) vaknade jag och kände ett litet föremål i munnen. Det visade sig vara tanden som skulle dras ut.

Den gick av ungefär på mitten medan jag sov, och jag är väldigt besviken eftersom jag har följt min tandvård väldigt noggrant. Men jag vet att den var väldigt skadad. Jag har precis börjat mitt jobb den här veckan och har inte tillräckligt med pengar för att få resten borttagen, eftersom jag är rädd att den snart kommer att bli infekterad. Jag behöver er hjälp nu mer än någonsin...