Hej, kära välgörare!

Jag vill börja med att prisa Gud, Maria och den helige Josef samt alla våra skyddsänglar och ärkeänglar i vår familj för hela vårt liv och för alla nådegåvor som vi har fått av dem genom änglar i mänsklig skepnad här på jorden.

Tack vare Gud!

Inledningsvis vill jag skriva att jag är medveten om att det här anordnas insamlingar för mycket sjuka personer/barn/familjer, och hela mitt liv har jag haft svårt att be andra om hjälp eller stöd, men nu har en sådan tid kommit i vårt liv att jag insåg att Gud ju verkar genom sina änglar på jorden, vilka är människor med goda hjärtan, och att eftersom jag ärligt erkänner att vi inte klarar oss själva, så kanske det ändå är värt att våga och dela vår livshistoria:) så...

Till att börja med vill jag berätta lite om vår familj :)

Vi är en familj på nio personer från Krakow. Jag, Weronika, är 39 år, min man Karol är 42 år och vi har sju söner: Gabriel Józef – 13 år, Dawid Józef – 12 år, Maksymilian Józef – 11 år, Dominik Józef – 9 år, Ignacy Józef – 7 år, samt tvillingarna Antoni Józef och Józef Michał som är 5 år.

Som ni säkert har märkt, kära änglar, har alla våra barn Józef som mellannamn och ett av dem har det som förnamn. Ja, vår familjs skyddshelgon är den helige Josef, som vi valde för 13 år sedan. Och det är den helige Josef vi har att tacka för alla mirakel i våra liv och för att vi, efter många prövningar, fortfarande är en enda familj.

Vårt livs äventyr började 2011 när jag och min man Karol stod vid altaret :)

Min man kommer från en storfamilj i Masurien, jag kommer från Krakow och har bara en yngre syster, och vi träffades i Warszawa på jobbet (många skrattar åt att det är precis mitt emellan).

Sedan kom snart våra älskade söner till världen. Min man arbetade och arbetar fortfarande, och jag har i 13 år tagit hand om barnen, som behöver emotionellt och pedagogiskt stöd samt hjälp från en rådgivningsklinik, eftersom några av dem har intyg om behov av specialundervisning och andra funktionsnedsättningar, och uppfostringsprocessen går i ett långsammare tempo, eftersom var och en av dem behöver ett individuellt tillvägagångssätt, omsorg och engagemang, men vi är ändå en enda familj, så ofta räcker inte dygnet till för att hela familjen ska kunna gå ut eller åka någonstans.

Det svåraste just nu har dock visat sig vara bostadssituationen, där vi 2017, efter min älskade mormors bortgång, på inbjudan flyttade in hos min morfar för att ta hand om honom fram till hans bortgång, som inträffade 2021. Den yta vi har till vårt förfogande är 64 m². Huset är från 70-talet, taket är inte isolerat, det är inte värmeisolerat, och från höst till vår kommer det in fukt och egentligen måste man renovera om från grunden varje år. Även installationerna är gamla. För att kunna leva här under anständiga förhållanden skulle vi behöva investera flera hundra tusen zloty, och det hade vi inte råd med. Min man och jag kom fram till att den enda rätta lösningen var att sälja huset och köpa något i bättre skick. Och så blev det också. I början av mars i år sålde vi huset efter farfar och på julafton på Sankt Josefs dag undertecknade vi köpeavtalet för ett nytt hus, men inte i Krakow. Summan vi fick från försäljningen av farfars hus räckte inte för att köpa en ny bostad för en så stor familj i Krakow. Vi började leta i provinsen Małopolskie och det visade sig att vi hittade ett hus där en så stor familj kan bo med värdighet. Vi hittade huset i Tarnów-distriktet. Huset är fint, har fortfarande dubbla träfönster och är inte isolerat, men taket är isolerat. Huset är välskött trots att det är 33 år gammalt, det är inte fuktigt och rymmer hela vår familj så att alla kan få lite utrymme för sig själva. Den enda nackdelen är att huset inte har något staket. Huset kostade faktiskt ungefär lika mycket som vi sålde farfars hus för. Vi drömmer om ett helt enkelt panelstaket med fundament som på bilden. Vi behöver 120 m staket plus en infartsport och en grind. Vi har räknat ut att det kommer att kosta 13 000 zł. Eftersom vi den 30 maj i år, alltså om drygt en vecka, flyttar från storstaden till landsbygden, kommer det av logistiska skäl att vara nödvändigt att jag tar körkort för att kunna fortsätta att ta med sönerna till mottagningar eller specialister samt göra större inköp för en så stor familj medan min man är på jobbet. Körkortsutbildningen i Tarnów kostar 3 000 PLN.

Och vårt senaste dröm är att för första gången på 14 år åka till Masurien med hela familjen i en vecka (innan min man börjar sitt nya jobb på den nya orten, alltså i Tarnów), så att mormödrarna kan lära känna sina barnbarnsbarn och tvärtom, och så att vi kan träffa min mans familj efter så många år. Det skulle kosta 4 000 zł. Hittills har vi inte haft råd att åka iväg någonstans med en så stor familj.

Jag vet att 20 000 zł är en stor summa i dessa tider då alla på sätt och vis har det svårt. Men vi kommer att bli mycket glada över varje bidrag och redan från våra nio hjärtan :) tackar vi er, kära änglar i mänsklig skepnad, varmt och välsignar er.

För alla våra givare som vill hjälpa oss att uppfylla dessa dolda drömmar kommer jag att beställa eviga mässor hos Bernardinersystrarna i Krakow vid Sankt Josefs helgedom för Guds välsignelse som tack för era öppna, kärleksfulla hjärtan, som vet att allt vi har i livet som familj, livet, hälsan, men också arbetet, hemmet och till och med ekonomin, är en nåd som Gud har skänkt oss och som förökar denna nåd genom att dela den med andra.

Må Gud välsigna er alla och era familjer!

I bön,

Weronika Niedźwiecka med familj