Hej, allihop,

Idag kommer jag med ett hjärta fullt av förtvivlan. Jag lever ensam, utan någon vid min sida som kan hjälpa mig, och den situation jag lever i är ohållbar. Mitt liv, min framtid, min jobbstabilitet, allt är i fara eftersom jag inte har någon bil. Och utan den vet jag inte hur mycket längre jag kan hålla ut.

Varje dag blir en kamp. Kollektivtrafiken gör att jag inte kan komma i tid, avstånden sliter ut mig och det som borde vara en enkel pendling blir ett ändlöst kaos. Utan bil känner jag mig inte bara fysiskt fångad, utan också känslomässigt. Ångesten äter upp mig. Om jag förlorar mitt jobb förlorar jag mitt levebröd och utan någon som stöttar mig blir fallet ännu svårare.

Jag kan inte fortsätta leva med denna ständiga osäkerhet, med denna rädsla för att varje dag kan vara den sista dagen jag har ett jobb. Den här bilen är inte en lyx, det är inte ett infall. Det är det enda som gör att jag kan fortsätta kämpa, fortsätta arbeta, fortsätta överleva.