Det här är inte bara en lägenhet.

Det är min barndom.

Det är min trygga plats.

Det är den sista fysiska kopplingen jag har till mina föräldrar.

Jag förlorade båda mina föräldrar när jag var bara 11 år gammal. I en ålder då de flesta barn fortfarande lär sig att vara modiga, lärde jag mig att överleva utan de två människor som var hela min värld. Sedan dess har detta hem varit den enda platsen som fortfarande känns som dem – deras skratt i väggarna, deras värme i solljuset genom fönstren, deras kärlek i varje hörn.

Tiden har dock inte varit snäll mot lägenheten. Den behöver nu akuta reparationer. Väggarna är skadade, delar av dem är inte längre säkra och jag kan inte renovera den själv. Varje spricka känns som ytterligare en bit av mitt förflutna som sakta bleknar bort.

Jag ber inte om lyx.

Jag ber om hjälp för att bevara minnen.

Att fixa det utrymme som fostrade mig.

Att hålla liv i den enda plats där jag fortfarande känner mig nära mina föräldrar.

Varje bidrag, oavsett hur litet det är, betyder mer än du kan föreställa dig. Du hjälper inte bara till att renovera en lägenhet – du hjälper mig att skydda min barndom, min historia och den sista delen av min familj som jag har kvar.

Om du kan donera, dela eller helt enkelt skicka stöd, kommer jag att vara evigt tacksam.

Tack från djupet av mitt hjärta. 💛