Det är med ett hjärta tyngt av sorg och hopp som jag vänder mig till er med min vädjan. Just nu känner jag mig vilsen och vet inte längre vem jag ska vända mig till, eftersom de jag litade mest på har fått mig att inse att jag inte är värd någonting – till och med så mycket att de fått mig att känna att det vore bättre om jag försvann. Alla mina ansträngningar för att förverkliga mina drömmar stöter på ånger och en önskan att ge upp. Jag har gjort mitt bästa för att stå emot detta tryck, men ju mer jag kämpar, desto sämre mår jag psykiskt, och livet verkar vara emot mig.

Mitt liv har varit en ständig kamp, fylld av förödmjukelser, inte bara från mina egna föräldrar, och där mina studier var min enda tröst. Men även där möter jag ett tryck som ligger utanför min kontroll och som hindrar mig från att känna mig bekväm. Skulderna hopar sig och utmattar mig så mycket att jag måste ta medicin för att kunna vila.

Som utländsk student, med en skuld på över 10 000 euro, utan stöd från familjen och utan stipendium, blir min situation oerhört svår. Därför behöver jag verkligen er hjälp, eftersom mina egna ansträngningar inte räcker för att klara av allt detta.

Om ni kan bevilja mig hjälp med så lite som 1/3 av det totala beloppet för mina studieavgifter, så att jag kan hantera en del av det och bli av med en börda, kommer jag att vara er evigt tacksam. Tack för er uppmärksamhet.