Hej, jag heter Maciej.

Jag skriver till er i ett viktigt, men svårt skede av mitt liv – och för första gången på länge skriver jag med hopp, inte med förtvivlan.

Efter nio sjukhusvistelser – nu fungerar det äntligen

Jag har nyligen lämnat den psykiatriska kliniken efter min nionde vistelse. Den här gången har behandlingen dock verkligen börjat ge resultat. Istället för ännu en rad kriser upplever jag för första gången en verklig förbättring. Det är en bräcklig, men mycket viktig fas i min återhämtning – och jag vill inte förspilla den på grund av brist på grundläggande stöd under den här perioden.

Jag väntar nu på att bli antagen till en specialiserad behandlingsklinik för depression och ångest. Väntetiden är 3–6 månader. Jag är inte längre i akutvård, men jag är inte heller tillräckligt stabil ännu för att helt klara mig på egen hand.

Jag har år av långvarigt trauma bakom mig, sexuella övergrepp av min egen mormor, våld och mobbning av jämnåriga, vilket har påverkat min psykiska hälsa. Dessa upplevelser definierar inte mig – idag fokuserar jag helt på att återuppbygga mitt liv och min självständighet.

Vad jag redan har – och vad jag saknar

Jag har en trygg bostad – en vän har hjälpt mig att betala för ett vandrarhem, vilket jag är oerhört tacksam för. Men jag saknar medel för de dagliga nödvändigheterna:

• Mat
• Nödvändiga receptbelagda läkemedel

För närvarande tar jag:

• Asentra (sertralin) 200 mg per dag – ett antidepressivt läkemedel
• Lamotrigin – humörstabiliserande läkemedel
• Prestarium – hjärtmedicin
• Betaxolol – reglerar hjärtfrekvens och blodtryck
• Budesonid – astmabehandling
• leverbeskyddande läkemedel

Dessa läkemedel är nödvändiga för att jag ska kunna hålla mig stabil i väntan på vidare behandling.

Ett ljus i tunneln: jag har fått jobb

Jag har lyckats hitta ett jobb – det är ett viktigt steg framåt för mig. Min första lön får jag dock först den 10:e nästa månad, och den kommer att uppgå till cirka 1 200 zł – ett belopp som bara täcker en del av kostnaderna för mitt rum.

Jag ber inte om långsiktigt stöd. Jag behöver hjälp endast under denna korta, övergående period – tills jag börjar tjäna pengar och går vidare till nästa fas av behandlingen.

Öppenhet

Jag förstår att förtroende på internet måste byggas upp. Jag skickar gärna anonymiserade sjukhusjournaler och utskrivningsintyg privat till alla som vill bekräfta min situation.

Varför det är viktigt

För första gången på mycket länge ser jag en verklig möjlighet till ett stabilt liv. Jag behöver bara lite stöd för att säkert ta mig igenom denna övergångsfas – innan jag kan stå på egna ben.

Varje belopp – även det minsta – betyder verkligen något och för mig närmare en stabil tillvaro.

Jag tackar er av hela mitt hjärta för att ni har läst den här berättelsen och för allt stöd ni kan ge.

Maciej