I Cherson lever 50 000 människor i skuggan av de ständiga drönar- och raketattackerna. Vägen in till staden har blivit känd som en ”dödsväg”: de ryska drönarna jagar fordon utan åtskillnad, särskilt volontärerna. För att komma in krävs ett särskilt militärt tillstånd. I denna hopplösa situation försöker vi ge hopp. Nyligen anlände 20 ton mat, som nu ligger gömd en bit utanför staden och väntar på att transporteras till det sista fungerande humanitära centret.

Man försöker inte ens ta sig in med stora lastbilar längre – de skulle bli måltavlor på några minuter. Därför har jag åtagit mig att göra denna resa två gånger om dagen i mindre omgångar. Hälften av förrådet har redan nått fram tack vare ungrars samarbete, men eftersom jag bor här i den närliggande staden har jag kunnat åta mig dessa resor kontinuerligt. Just nu har jag inget att fortsätta med.

För några dagar sedan ringde chefen för centret där nere i desperation:”När kommer du nästa gång?”– jag visste inte vad jag skulle säga, och det bröt mitt hjärta. Man organiserar redan nästa leveranser över hela Europa, men hos mig har försörjningskedjan brutits: jag har ingen pålitlig, lämplig bil för att ta mig in. De som bor där svälter bokstavligen och varje dag förlorar fler familjer och äldre allt de har under de ständiga attackerna. Snälla, hjälp mig så att jag kan fortsätta resorna! Många små droppar bildar havet – var du också en droppe för överlevnaden!

Det belopp som överstiger inköpspriset går till driftskostnader (underhåll, reparationer, bränsle).