Stiftelsen Carpe diem har startat detta projekt för att genomföra, utvidga och sprida rehabiliteringsprogrammet för psykisk hälsa, kallat ”Golden Compass Program”, riktat till gymnasieelever i Ungern som kämpar med känslomässiga blockeringar, ångest och depression. För mer information, besök oss på: www.carpediemalapitvany.hu Golden Compass Program Civil Award 2020 ”Most Impactful Project” Golden Compass-programmet är ett ettårigt rehabiliterings- och förberedelseprogram för psykisk hälsa riktat till elever som är känslomässigt eller mentalt funktionsnedsatta och har tappat motivationen att lära sig. Programmet syftar till att ta itu med fenomen som tidigt skolavhopp, aggression i skolan, mobbning, depression hos ungdomar, självskadebeteende, missbruk och ungdomsbrottslighet, vilka är växande samhällsproblem. Det som är nytt är att lektionerna ges till eleverna som en del av skolutbildningen, där verksamhetsramen syftar till att förbättra den psykiska hälsan i alla avseenden. I skolorna har andelen elever som saknar motivation att lära sig, ackumulerar misslyckanden och inte kan integreras ökat dramatiskt. Många elever har bytt skola 4–5 gånger under sitt liv, ligger efter i skolan och många har varit utsatta för utfrysning och övergrepp. Tidigare gick det inte att uppmuntra våra elever att studera trots enorma ansträngningar, avhoppningsfrekvensen var hög och andelen elever som gick om ett år var hög. I vår gemensamma forskning har vi funnit att det största hindret för framgångsrikt lärande är generaliserat ångestsyndrom. Detta är ett vanligt fenomen i elevernas liv idag, orsakat av en kombination av avskildhet från gemenskaper och naturen, en passiv och inkluderande roll i skolan, låg självkänsla, en kris i sociala värderingar, en osäker framtidsvision och obearbetade individuella trauman. I Ungern finns ingen omfattande psykisk vård för den berörda målgruppen, trots att den här åldersgruppens emotionella, sociala och mentala tillstånd ständigt försämras. Det helt nya med projektet är att det i en aldrig tidigare skådad utsträckning för in psykisk vård inom skolans väggar och behandlar denna aspekt av utbildningen på samma nivå som inlärningsaktiviteterna. Det ser gemenskapsbildning och utveckling av emotionell intelligens som ett centralt mål, vilket är en nödvändig förutsättning för social framgång. Det kan kompensera för de effekter som finns i samhället och som är extremt skadliga för ungdomar, vilket bidrar till senare framgångsrik sysselsättning, familjeliv, individuellt ansvar och socialt samarbete. På platsen där vårt program presenteras finns ett förberedande år i en naturnära miljö, där tonvikten ligger på självkännedom och psykisk vård. Eleverna ges frihet, uppmärksamhet och acceptans för att bilda en sammanhållen gemenskap. De lär känna sig själva, hittar sina inre resurser, får erfarenheter av framgång, återfår sin självkänsla och blir kapabla att sätta upp mål. Elever med en genomsnittlig bakgrund bildar en gemenskap med barn som är i statens vård, personer med psykisk funktionsnedsättning och personer med romskt ursprung, och sociala fördomar försvinner. Genom att återställa självförtroendet och tilliten kan vi återföra dem till ett lärande tillstånd och öppna upp en ny karriärväg för dem. Eleverna genomgår 350 timmars undervisning i psykisk hälsa under det första terminen, där de arbetar med självkännedom och gemenskapsbyggande, lär sig konflikthantering och intensivt utvecklar sin emotionella intelligens. Våra mentorer strävar efter att utveckla kompetenser inom motivation, kommunikation, empati, ansvar, självständighet och samarbete. Under andra terminen utformas läroplanen i form av projekt, där studenterna är kreativa deltagare i inlärningsprocessen. Den utsedda ansvarige på plats ansvarar för programmets utformning och dagliga drift. Arbetet med studenterna sker i tre grupper, ledda av två gruppledare, mentorer och lärare. Ett särdrag i vårt program är principen om frivilligt deltagande. Eleverna kan själva bestämma om de vill delta i en viss aktivitet och förbli passiva utan påföljd. Många års erfarenhet visar att de med tiden alla engagerar sig i gemensamma aktiviteter med glädje, och vid det laget har de ett stort engagemang. De värdesätter den valfrihet som de inte tidigare upplevt i en skolmiljö. Det är nytt, men det är viktigt att tillfälligt upphäva prestationsbedömningen. Eleverna har upplevt otaliga misslyckanden från sina tidigare skolupplevelser, är frustrerade över prestationsmätningar och uppträder undvikande. Att upphäva utvärderingen gör det möjligt för dem att uppleva glädjen i aktiviteten och utveckla sin självkänsla. Under ett år bildar klassen och de sex vuxna en enda gemenskap, vilket möjliggör uppbyggnaden av mycket personliga relationer och äkta förtroende, vilket är avgörande för att ungdomarna verkligen ska kunna öppna sig om sina problem. Nya beteendemönster, konflikthanteringsfärdigheter och andra sociala kompetenser kan därmed förankras permanent och överföras till en annan miljö, en annan gemenskap. Tack vare den djupa personliga anknytningen är eleverna villiga att se mentorerna som förebilder, vilket gör att många värderingar kan överföras. Resultat: Aggression (som tyvärr var vanligt förekommande tidigare) har helt försvunnit bland eleverna, och samarbetsförmågan har skjutit i höjden. Elevernas självkänsla och framtidsutsikter har tydligt förbättrats. Droganvändningen har minskat avsevärt, och andra brott och överträdelser har också blivit försumbara. Eleverna känner en mycket starkare anknytning till institutionen.