Jag heter Aliya Valeria och är mamma till tre underbara barn – min äldsta går i skolan och de två yngsta är bara 4 och 3 år gamla.

För två år sedan åkte min man iväg för att arbeta utomlands och sa till mig att han aldrig skulle komma tillbaka. Sedan dess har jag varit ensam, utan stöd eller en stabil inkomst, och gjort allt jag kan för att ge mina barn trygghet, värme och ett hem.

Men det mest smärtsamma började inte när han lämnade mig, utan när hans familj blev aggressiv.

Vi kan inte bo på vår registrerade adress – det är helt enkelt för farligt. Hans mormor och hans ex-flickvän kom hem till oss flera gånger, bankade på dörren, skadade låset, hällde någon vätska vid ingången och klottrade stötande ord på väggarna och dörren.

Hon skrek efter mina barn, kallade dem ”bastarder” och önskade att de skulle dö. Vid ett tillfälle hotade hon att hälla vätska på oss och antydde att det kunde skada oss. Det här är inte bara sårande – det är skrämmande. Jag kan inte låta mina barn växa upp i ständig rädsla och fara.

Nu gömmer vi oss på en främmande plats, utan familj eller stöd, och försöker börja om på nytt. Men våra problem slutar inte med hoten. Mina två yngsta barn är ofta sjuka, och min yngste lider av svår dermatit i ansiktet, vilket orsakar intensiv smärta och inflammation. Behandlingen är dyr, och jag har helt enkelt inte råd med den. På grund av deras frekventa sjukdomar kan jag inte få ett jobb – arbetsgivare är rädda för att jag ofta kommer att behöva vara sjukskriven.

Vi kämpar för att ha råd med till och med det mest grundläggande: hyra, mat, kläder, blöjor, skolmaterial och medicin.

Jag ber om hjälp inte för att det är lätt, utan för att jag tror att det finns människor som bryr sig tillräckligt mycket för att göra skillnad. Varje bidrag, även det minsta, kan hjälpa oss att ta ett steg mot ett liv utan rädsla och ge mina barn den trygghet de förtjänar.

Och om du inte kan hjälpa till ekonomiskt betyder dina vänliga ord, böner och att du delar vår historia lika mycket.

Från djupet av mitt hjärta, tack för att du läser vår historia.

Med tacksamhet,

Aliya Valeria