Det är inte lätt för mig att skriva dessa ord, men idag gör jag det med all den uppriktighet och sårbarhet som detta ögonblick för med sig.

Jag heter Sara, är 42 år och går igenom en av de svåraste perioderna i mitt liv, präglad av allvarliga hälsoproblem och en ekonomisk situation som vi inte längre klarar av.

Jag har länge levt med kronisk huvudvärk som påverkar mitt dagliga liv djupt, åtföljd av ständig yrsel och kraftiga svindelskänslor som ofta hindrar mig från att ens stiga upp ur sängen. Till detta kommer endometrios, en smärtsam och ofta osynlig sjukdom, som kräver kontinuerlig vård och läkarbesök, vilket gör även de enklaste saker svåra. Jag lever dessutom med en svår depression som ytterligare tynger varje dag och, för det mesta, ligger jag till sängs och kan inte leva ett normalt liv. Under det senaste året har situationen förvärrats drastiskt: på grund av en infektion orsakad av en njursten riskerade jag mitt liv. Det var en mycket svår period, präglad av rädsla, sjukhusvistelser och lidande.

På grund av mitt tillstånd har jag inte arbetat på många år och har en erkänd invaliditet på 67 %. Trots detta får jag inte längre ens underhållsbidrag, vilket har förvärrat vår ekonomiska situation ännu mer.

Jag har ingen pappa som hjälper mig: han valde att överge mig och inte vara närvarande i mitt liv. Jag har inga vänner eller nära släktingar som verkligen tar hand om oss eller bryr sig om hur vi verkligen mår.

Den enda personen som alltid har stått vid min sida är min mamma. Det är hon som sköter allt, helt på egen hand. Hon lider också av en kronisk sjukdom, men har varit tvungen att lägga sin egen hälsa, sina läkarbesök och allt annat åt sidan för att ta hand om mig och mina ständiga behov. Hon bär på en enorm börda, både fysiskt och känslomässigt, och att se henne så här är en av de saker som gör mest ont för mig.

Även min lilla hund Yuna, som är som en familjemedlem för mig, har haft hälsoproblem och behöver vård, vilket ytterligare ökar utgifterna.

Svårigheterna har blivit allt större: läkarbesök, vård, mediciner, veterinär, bolån, räkningar och dagliga utgifter. Ibland har vi verkligen trott att vi inte skulle klara oss.

Att starta denna insamling har varit ett av de svåraste stegen i mitt liv. Det innebär att erkänna att jag inte klarar det själv, men också att hoppas att det fortfarande finns någon som är villig att hjälpa oss.

Mitt mål är att kunna täcka de mest akuta utgifterna för hälsa och bolån, och få lite andrum för att kunna hantera denna situation utan den ständiga rädslan för att inte klara det.

Varje bidrag, även det minsta, kan verkligen göra skillnad för oss. Det är inte bara ekonomisk hjälp, utan en gest som får oss att känna oss mindre ensamma.

Om du inte kan donera är det också en stor hjälp att dela denna insamling.

Ett varmt tack till alla som läser vår historia, till alla som beslutar sig för att hjälpa oss och till alla som står oss nära, även om det bara är i tankarna.

Gud välsigne er...🙏

Tack

Sara