Vi är en invandrarfamilj med tre pojkar. I flera år arbetade vi långa dagar i en liten, familjeägd pizzeria och gjorde allt vi kunde för att genom hårt arbete bygga upp ett stabilt och hederligt liv.

År 2019 investerade vi alla våra besparingar i att öppna en andra restaurang, i tron att det skulle säkra en bättre framtid för våra barn. Sedan kom pandemin – och allt rasade samman. Den investeringen gick helt förlorad.

Trots detta gav vi inte upp. Vi fortsatte, kämpade dag för dag och gjorde vårt bästa för att hålla vår första pizzarestaurang vid liv. Hittills har vi på något sätt klarat oss. Men idag har vi nått en punkt där det inte finns några lösningar kvar. Skulden har blivit överväldigande, och vi kämpar nu bara för att betala grundläggande räkningar som el och vatten.

Det svåraste är våra barn. Våra pojkar växer upp mitt i denna kris. I år förväntar de sig inte ens julklappar – inte för att de inte förtjänar dem, utan för att de ser den verklighet vi lever i varje dag.

Vi ber inte om lyx. Vi ber om hjälp att överleva, att återfå stabilitet och att ge våra barn hopp om att deras föräldrars hårda arbete fortfarande kan leda till en bättre framtid.