Möt Rabhi Ishtiwi.

Mitt namn är Rabhi. Jag är 23 år gammal och bor för närvarande i Gaza, mitt i den förödelse som har förstört våra hem, liv och drömmar. När jag skriver till dig håller jag fast vid minnena av ett förflutet som en gång bar på hopp och vid visionen om en framtid där det hoppet kan återuppbyggas.

Den senaste tidens händelser har inneburit en ofattbar tragedi för min familj. Vårt hem, platsen där vi samlades för otaliga stunder av skratt, tröst och sammanhållning, blev ett mål. Min familj och jag befann oss där inne, tillsammans med älskade släktingar, när det träffades. Många av dem överlevde inte. Som genom ett mirakel klarade jag mig ur rasmassorna med lindriga skador, men de ärr jag bär i mitt hjärta är mycket djupare. Mina brorsdöttrars ansikten, mina familjemedlemmars skratt - allt tystas nu av den förstörelse som omger oss.

Mitt i denna sorg kämpar jag för att hålla fast vid de drömmar som jag en gång omhuldade. Fotboll var inte bara en sport för mig; det var mitt syfte och min stolthet. Jag är professionell fotbollsspelare och precis som spelarna i det palestinska landslaget har jag deltagit i alla lokala turneringar och vunnit både individuellt och kollektivt. Fotbollen lärde mig disciplin, motståndskraft och sammanhållning - egenskaper som jag nu mer än någonsin förlitar mig på för att fortsätta framåt. Min dröm är att en dag få se Gaza fyllt av tävlingsanda, ljudet av jublande fans och hoppet om en ljusare framtid.

Men jag kan inte uppnå denna dröm ensam. De resurser och det stöd jag en gång hade är borta, och att bygga upp något nytt från ingenting är en överväldigande uppgift. Jag sträcker ut en hand och ber ödmjukt om hjälp att återställa det som kriget tog. Jag ber inte bara för min egen skull, utan för alla familjer och barn som har förlorat sina hem, sina drömmar och sina nära och kära. Allt stöd skulle inte bara hjälpa till att återuppbygga våra hem utan också återställa det hopp och den motståndskraft som kriget har försökt ta ifrån oss.

Tack för er medkänsla och för att ni har läst min berättelse. Jag hoppas att jag en dag kan uttrycka min tacksamhet i en värld där mina brorsöner kan leka, där min familjs arv hedras och där våra liv återigen fylls av glädje och fred.

Med uppriktigt hopp,

Rabhi Ishtiwi.