Jag återvände nyligen från en resa till Zanzibar och fick tillfälle att träffa flera lokalinvånare. Jag använde ordet "tillfälle" inte av en slump, för trots att dessa människor inte har någonting har de en enorm inre rikedom och kunde varje dag överföra det lugn till mig som vi nu kämpar för att finna, eftersom vi blir alltmer upptagna av oss själva och i den ständiga strävan efter vem vet vilka stora mål som ska uppnås. Jag slogs särskilt av blicken och glädjen hos ett barn, Sumaeli, som bor ensam med sin mamma Rose, som varken har ett jobb eller en man. På dessa platser finns det varken ett effektivt hälso- och sjukvårdssystem eller ett socialförsäkringssystem som kan garantera en lugn ålderdom. Lokalbefolkningen är van vid att föda många barn som, när de är vuxna, ska försörja sina gamla föräldrar. Rose är änka vid 31 års ålder och har en son på ett och ett halvt år att ta hand om, inget jobb och inga andra resurser. Därför har jag bestämt mig för att bidra så mycket jag kan till hennes uppväxt genom ekonomiskt stöd men också genom att skicka basala förnödenheter. Jag tänkte också organisera den här insamlingen och om du vill hjälpa mig att stödja det här initiativet uppmanar jag dig att bidra med en liten summa.