Ingen borde någonsin behöva se sina föräldrar kämpa för att överleva – inte bara på grund av sjukdom, utan också på grund av en överväldigande skuldbörda.

Men detta är min verklighet, varje dag, sedan 2022.

Min far fick diagnosen Kaposis sarkom, en aggressiv och smärtsam form av hudcancer. Och denna sjukdom drabbade honom efter år av stress, oro och uppoffringar. Han arbetade hela sitt liv för vår skull och kämpade sig igenom utmattningen med varje uns av kraft han hade... men livet gav honom aldrig en paus. Nu, istället för att tillbringa sina sista år i frid, kämpar han både mot cancer och skulder.

Jag försökte skydda honom. Jag ville bära bördan själv – men jag gjorde bara saker och ting värre. Tyvärr hade vi redan innan hans sjukdom tagit lån och krediter bara för att hålla familjen flytande. När diagnosen kom var vi redan dränkta i skulder. Och idag kvävs jag.

Våra månatliga skulder har nått över 4 000 euro. Det är lån som har fördubblats, tredubblats, och nu är vi skyldiga tio gånger mer än vad vi lånade.

Min pappa sover inte längre lugnt. Han vaknar mitt i natten, svettig, och tänker på pengar. Hans kropp har ont, men den känslomässiga smärtan är ännu större – känslan av att han inte längre kan hjälpa oss, och att det nu är vi som måste hjälpa honom.

Hans behandling kostar mer än 500 euro varje månad, pengar vi inte längre har. Hela hans lön går direkt till att betala skulder. Och utöver cancern som försvagar hans kropp är det stressen och skulderna som långsamt bryter ner honom. Vi känner oss fångade i en mardröm vi inte kan fly från.

Huset är till salu – ett desperat sista försök – men ingen kommer för att titta på det. Vi har ingen annan att be om hjälp, ingenstans att vända oss. Vi känner skam, rädsla och längtan efter bara en dag utan rädsla.

Allt jag vill är att befria min pappa från denna stress. Att se honom andas utan panik. Att veta att det imorgon inte kommer att finnas ännu en räkning, ännu ett samtal, ännu ett krav. Jag vill att han ska leva. Jag vill att han ska vara frisk. Jag vill hålla hans hand och säga:

”Det är okej nu, pappa. Du har gått igenom tillräckligt. Nu är det vår tur att rädda dig.”

Det är därför jag ber om er hjälp. Snälla.

Varje donation, oavsett hur liten, är ett steg mot läkning. Ett steg mot den frid som min pappa förtjänar.

Ert stöd kommer att gå till:

• Månatliga cancerbehandlingar (500+ euro per månad)
• Att betala av de skulder som kväver oss (4 000 euro/månad)
• Att ge min far en verklig chans att leva utan rädsla eller skam

Om du inte kan donera, dela gärna. Kanske når detta meddelande någon som kan hjälpa till.

Kanske kommer en god själ att välja att bli vårt mirakel.

Från djupet av mitt hjärta, tack för att du läser detta.

Jag är bara ett barn som skriker av smärta – och jag står inte ut med tanken på att förlora min pappa.