Kapitel 1 – Förhandsvisning: ”En dröms början” är klar. (Narcissisten)

Neonljusen i nattklubben blinkade i takt med den tunga basen. Det var en av de där kvällarna då det kändes som att vad som helst kunde hända. Kim, som kände sig lite malplacerad men uppmanades av vännerna att släppa loss, lutade sig mot baren och smuttade på en drink. Det var då han såg henne – Jessie. Hon var magnetisk, hennes skratt ekade över musiken och varje rörelse väckte uppmärksamhet.

Jessie närmade sig Kim med en självförtroende som lämnade honom helt förvirrad. Hennes ögon låste sig på hans, och inom några ögonblick hade hon dragit in honom i sin omloppsbana. De dansade, pratade och skrattade som om de hade känt varandra i evigheter. Vid slutet av kvällen kände Kim att han hade snubblat in i något extraordinärt.

Under de följande dagarna öppnade sig Jessie om sitt liv. Hon berättade om sin lille son, William, en pojke med klara ögon som var hela hennes värld. Hon målade upp en dyster bild av sitt förflutna och beskrev sin före detta partner som en farlig, drogberoende gängmedlem. ”Jag vill bara att William ska få ett tryggt liv”, anförtrodde hon honom med darrande röst. Kim, som alltid ville göra alla nöjda, kände en våg av beskyddarinstinkt. Han lovade att hjälpa henne, att vara den man som kunde ge henne och William den stabilitet de förtjänade.

Jessies charm var oundviklig, men det var hennes sårbarhet som fängslade Kim mest. Hon visste hur hon skulle använda den. Hennes beröring dröjde en sekund längre än nödvändigt, hennes ord var noggrant valda för att få honom att känna sig speciell. Den intimitet de delade kändes som en dröm – en han inte ville vakna ur. Jessies sexualitet var ett kraftfullt verktyg, och hon använde det med precision, vilket befäste hennes plats i Kims hjärta. En kväll, efter en lång dag då Kim var synligt stressad, dök Jessie upp i dörröppningen klädd i ingenting annat än en överdimensionerad skjorta. Hon lutade sig mot dörrkarmen, med en mjuk och inbjudande röst. ”Låt mig ta hand om dig”, sa hon, medan hennes ögon låste sig på hans med en intensitet som fick hans utmattning att smälta bort. Stunder som dessa var inte sällsynta; de var beräknade. Hon använde sin charm för att få honom att glömma hennes skarpa ord från tidigare, för att säkerställa att han skulle fortsätta prioritera hennes behov framför sina egna tvivel. Det fungerade varje gång och lämnade Kim hänförd och mer hängiven än någonsin.

Kims vänner märkte intensiteten i deras förhållande och uttryckte ibland sin oro. ”Verkar det inte för perfekt?”, frågade en. Men Kim avfärdade det och skyllde deras skepticism på avundsjuka eller missförstånd. Han var kär, och kärlek, trodde han, innebar att lita på och stödja den person man brydde sig om.

I efterhand var tecknen tydliga. Jessies berättelser stämde inte alltid. Hennes ex, som hon hävdade var ett ständigt hot, verkade aldrig dyka upp. Det fanns subtila inkonsekvenser i hennes berättelser, men Kim, förblindad av sina känslor, avfärdade dem som oviktiga. Jessie hade en förmåga att styra samtalen, byta fokus och få Kim att känna sig skyldig för att han ens tvivlade på henne.