Hej! Jag heter Ruben och är en transman. Ända sedan jag kom in i puberteten har jag, precis som alla andra transpersoner, lidit av två enorma bördor. Mina bröst.

Min mamma kastade ut mig på gatan när jag var 19 år gammal på grund av den jag är. Tyvärr dyrkar hela min familj Gud på ett sekteristiskt sätt. Jag har bott på gatan, på studenthem och hos änglaliknande familjer. Jag har tyvärr gått en lång väg. Min familj består för närvarande av min stödjande flickvän och vår gemensamma lilla katt.

Ärligt talat, så länge jag har haft dem har jag gjort allt för att de inte ska synas. Jag har lindat in mig i allt från cellofan och silvertejp till tjocka bälten. Varje gång försöker jag hitta bättre och bättre metoder för att få min byst att se plattare ut. Visst har jag haft binders och till och med extremt åtsittande sport-BH:ar. De ger mig en enorm dysfori. Det har funnits och finns tyvärr fortfarande dagar då jag inte ens vill gå ut på gatan om de syns. Jag lider. Jag lider av vetskapen om att det finns två saker på min kropp som gör att jag

kan vara en hel människa eller ett helt väsen. Tyvärr är min operation fruktansvärt dyr och jag tjänar inte tillräckligt för att kunna spara ihop pengarna. Jag har funderat mycket på om jag ska göra det och jag förväntar mig inte att någon ska donera pengar till mig, men som alltid finns det ett stort hopp inom mig. Jag är 25 år och orkar inte leva så här längre. Enligt den senaste informationen jag har kostar min operation miljoner, så tiden är knapp, men hoppet finns kvar.

Jag blir tacksam om du skickar även bara en forint. Jag blir tacksam för att du underlättar mitt liv.

Ett stort tack: Ruben