Jag är pensionerad sjöofficer (kapten) och gick i pension 2015. Jag bodde i Brasilien i cirka 40 år och har en dotter där, liksom hennes mamma. Jag byggde upp en pensionsfond och byggde ett mycket bekvämt hus, och min avsikt var att bo där tillsammans med min älskade och vår dotter. Ett gift liv, där vi uppfostrade vår dotter och min fru arbetade med sin specialitet, nämligen att tillverka möbler av stålrör i garaget/verkstaden, och levde på avkastningen från min pensionsfond och hennes arbete. Allt detta ligger nu i spillror.

Det som har hänt mig är mycket sorgligt.

Jag lärde känna en affärsman ungefär 20 år innan jag gick i pension; han hade en valutaväxlingsverksamhet, en resebyrå och några andra intressen. Jag brukade växla personliga checkar i amerikanska dollar hos honom när jag behövde pengar till vardagliga utgifter medan jag var på semester från sjötjänsten. Han erbjöd mig också att investera hos honom. Detta provade jag också ett antal gånger med några mindre belopp som jag kunde riskera, och det fungerade utan anmärkningar och med räntor som betalades i sin ordning.  

År 2012 investerade jag 150 000 USD, mina besparingar, hos denna affärsman och avsikten var att låta pengarna stå hos honom och tjäna ränta och gå i pension från sjötjänsten i början av 2015. Detta gjorde jag också och min vän/affärsman visade mig kontoutdrag en gång i månaden över vad som hade hänt med min investering hos honom och det såg lovande ut och jag såg fram emot en bekväm och meningsfull ålderdom med min fru och min dotter.

I januari 2015 gick jag i pension från sjötjänsten och vi började planera vårt liv tillsammans, letade efter en ny skola för vår dotter, jag köpte verktyg för mitt intresse för snickeri, en ny TIG-svets för min blivande frus specialitet så att hon kunde arbeta med det. Små saker som det. Vi satte långsamt ihop bitarna för ett liv tillsammans, inklusive förberedelser för att gifta oss.

I mars 2015 begärde jag den första avkastningen på min investering hos denna affärsman och det gick utan anmärkningar, samma sak i april 2015. I maj 2015 stannade allt upp helt, ingen utbetalning från mina pengar som han hade. Affärsmannen/vännen sa till mig att han hade anklagats för penningtvätt, skatteflykt och överföring av pengar utomlands utan att gå via de officiella kanalerna hos Brasiliens centralbank och att allt han hade var fryst och hotades att beslagtas. Om det stämmer att han inte hade några dolda medel för att åtminstone delvis kompensera mig vet jag inte.

Resultatet av ovanstående blev att vi lade alla våra planer på is, och jag sålde själv två små tomter som jag hade snabbt och billigt för att överleva. Avsikten med dessa två tomter var att bygga två hus för uthyrning och för vår lilla flicka när hon blev myndig.

2017 reste jag till Sverige för att ordna med min statliga pension och fick reda på att det var ett mycket litet belopp eftersom jag hade arbetat på utländska fartyg och för utländska företag under nästan hela mitt arbetsliv. Jag hade inte rätt till några extra förmåner eftersom jag bodde utanför Sverige.

2018 sålde jag huset jag byggt, återigen billigt, snabbt och långt under marknadsvärdet, och köpte ett betydligt mer anspråkslöst hus utanför staden där jag bodde. Och fortsatte kampen för att få tillbaka min pensionsfond från denna affärsman. Jag började nu kolla upp honom i domstolarnas officiella register och det såg inte bra ut. Något jag borde ha gjort för länge sedan innan jag investerade hos honom. Det sorgliga resultatet av förtroende och oskuld.

I december 2019 blev situationen ohållbar, de månatliga avbetalningarna på huset jag sålt tog slut och allt som återstod var min statliga pension från Sverige. Jag sålde det mycket mer anspråkslösa huset jag bodde i, återigen snabbt, billigt och långt under marknadsvärdet, och köpte en enkelbiljett till Sverige, tog farväl av min dotter och min kvinna. Minnen från cirka 40 år var jag också tvungen att lämna kvar, mitt bibliotek, en värdefull samling antika kameror, konst etc.

Innan resan kollade jag upp var jag skulle bo i Sverige och upptäckte snabbt att de flesta hyrorna var långt ifrån förenliga med min statliga pension, även med bidrag. Det enda stället där jag hittade lägenheter för omedelbar inflyttning och med en hyra som passade min statliga pension var långt uppe i norr, i staden Haparanda, där vintern varar i ungefär nio månader och där vi under ungefär tre månader bara har ungefär tre timmar, eller ännu mindre, av ett mycket dystert dagsljus.

Jag har inte hittat några vänner här i Sverige, jag är väldigt ensam och den statliga pensionen täcker knappt fasta utgifter som hyra, el, vatten, matvaror etc. Det var länge sedan jag köpte kläder och skor. Att resa för att distrahera sinnet är uteslutet. Jag har en liten konstnärlig talang för teckning och målning, men hittills har jag varit tvungen att begränsa mig till blyerts, färgpennor och tusch; att måla med oljefärger är uteslutet eftersom jag inte har råd med sådant material. Jag har försökt sälja min lilla konstnärliga talang, men med mycket få resultat. Det som har hållit mig uppe hittills är att jag regelbundet pratar med min dotter och hennes mamma på Whatsapp och drömmen om att få tillbaka mitt liv. Jag känner mig också väldigt främmande här i Sverige; 40 år i ett annat land lämnar djupa spår.

Min dotter och hennes mamma lever också ett osäkert liv. Hennes specialitet inom tillverkning av stålmöbler har vid ett antal tillfällen gått snett; antingen har hon inte fått betalt eller så har kunden dragit sig ur. Dessutom har hennes svetsmaskin och andra verktyg gått sönder och hon har varit tvungen att ta tillfälliga jobb som att städa hos andra människor etc.

· Min dröm om att få tillbaka mitt liv och återförenas med mitt livs kärlek är genomförbar och kan lyfta henne och min dotter ur fattigdomen om målet nås. Ett enkelt hus i ett mindre välbärgat område där jag brukade bo och få ordning på saker och ting igen. Och vara lycklig igen under de få år jag har kvar.

Bilderna visar vad som togs ifrån mig. Mitt livs kärlek, min dotter och huset jag byggde för min ålderdom.

Till alla som donerar något till mina förhoppningar och drömmar riktar jag mitt djupaste och mest uppriktiga tack.