Hej!

Jag heter Madalina Stanca-Vasilescu, är 42 år gammal och kommer från Rumänien. Jag har två vackra döttrar – Rebecca, 16 år, och Astrid, 9 år.

När jag trodde att mitt liv äntligen var stabilt fick min mamma reda på att hon hade bröstcancer i stadium 4, med benmetastaser. Och det var då mitt liv förändrades från stressigt till ett helvete. Jag kunde knappt få pengarna att räcka till, men ändå hjälpte jag henne på alla sätt jag kunde. Jag tog hand om henne dag och natt, eftersom hon redan var sängbunden. Hon tillbringade sin sista månad och en halv på sjukhuset och jag brukade stanna hos henne över natten och på morgonen åka hem för att laga frukost till mina döttrar och ta dem till skolan, hämta dem från skolan, sköta hushållssysslorna, hjälpa mina döttrar med läxorna, sova lite och sedan åka tillbaka till sjukhuset. Efter att hon dog var min mormor den enda familj jag hade kvar. Men även hon gick bort för tre år sedan. Nu har jag bokstavligen ingen att vända mig till. Min ex hjälper mig tyvärr inte med någonting.

Eftersom jag inte kunde ta hand om mig själv började min hälsa försämras. Min kropp har svårt att ta upp kalcium, så på grund av detta och den ständiga stressen började mina tänder gå sönder, dag för dag. Jag har helt enkelt inte råd att gå till tandläkaren, och mitt ansikte är svullet större delen av tiden på grund av de återkommande varbölder. Jag har också andra hälsoproblem, såsom svår anemi och några andra. Men det värsta just nu är mina tandproblem, eftersom allt jag har kvar är några få rötter som är 100 % ruttna. Jag kan inte äta längre, jag kan inte sova ordentligt på grund av den ständiga smärtan och så vidare. Jag har haft halva ansiktet svullet tre gånger de senaste månaderna. I Rumänien täcks inte tandvården, så jag skulle behöva betala för varje liten sak. Det värsta är att jag på grund av mina hälsoproblem och eftersom min yngsta dotter har Aspergers syndrom inte kan arbeta heltid, så jag måste ta småjobb här och där för att åtminstone kunna sätta mat på bordet och se till att vi inte hamnar efter med räkningarna.

Jag vet att jag har skrivit mycket, men jag har försökt att göra det så kort som möjligt.

Gud välsigne er alla!