Jag är här i desperation.

Vi är en jordbrukarfamilj med ett eget företag, men på grund av omständigheterna i världen och affärsbeslut som har visat sig vara ruinerande har vi hamnat i en återvändsgränd. Vi är i händerna på hänsynslösa indrivare som utnyttjar vår situation och hotar att beslagta våra tillgångar om vi inte ger dem de pengar de kräver för skulderna (även utan vetskap från de fordringsägare som vi har förhandlat direkt med). Min far visar inte allt, men han döljer inte längre sin förtvivlan, han sover inte, min mor lider av detta, hon har redan förlorat sina besparingar, det gamla talesättet "i ett hus där det inte finns något bröd slåss alla och ingen har rätt" gäller, och jag ska bli far i januari och jag ser mig själv utan framtid, utan kraft att kämpa. Det känns hopplöst.

Men som med allt annat i livet är det bara döden som inte har någon lösning. I det här fallet försöker vi sälja en bit mark och så snart vi har sålt den betalar vi av skulderna och blir av med utpressningen. Vi kan få en framtid. Vi behöver bara sälja marken. Snabbt.

Jag vet inte om vi kan sälja den i morgon eller om en månad, men om en månad är det för sent. Vi har inte pengar att behandla vingården, att börja skörda, att underhålla traktorn ... Jag säger inte att vi inte har pengar att äta eftersom trädgården och djuren ger oss mat. Och vi har inte pengar till att ta itu med inkassobolagen som när som helst hotar att komma och ta ifrån oss den utrustning vi behöver för att arbeta, traktorn och maskinerna. Så snart marken är såld kommer vi att kunna stabilisera saker och ting.

Jag ber inte om att få pengar, bara om att få låna tills vi lyckas genomföra försäljningen.