Vi delar även med oss av vår historia.

Vintern 2020 fick vi nyckeln till VÅRT hus.

Vi behöver aldrig flytta igen och Klárka kommer senare att få behålla huset, så att hon slipper leta efter de fruktansvärt dyra hyreslägenheterna och får en grund att stå på i livet, något som jag själv inte fick av mina föräldrar.

Men efter denna stora entusiasm kom ett mindre slag under bältet.

Vi har bara fem år på oss att uppfylla energikraven.

Det innebär en totalrenovering av huset från golv till tak.

Tillsammans med våra egna besparingar hade vi ungefär 52 000 euro.

Vi gjorde allt själva för att spara så mycket pengar som möjligt, eftersom vi säkert kommer att behöva dem till annat.

Vi behövde dra om all el, avloppsrör, vattenledningar...

Elen installerades av en vän, som är elektriker till yrket, så även där sparade vi en hel del pengar, eftersom vi kunde få allt till inköpspris, alltså utan moms.

Hantverkarna som skulle gjuta betongunderlaget till golvet överallt tog handpenningen och försvann spårlöst.

Ingen svarade i telefonen, ingen svarade på e-postmeddelanden och inte ens polisen lyckades med något.

Jag drabbades av panik!

Men man säger ju att man känner sina vänner i nöd!

Jag började återfå hoppet om att vi skulle hinna klara allt i tid.

Fel...

Det läcker in i huset genom taket...

Jag ringde runt till flera företag och hantverkare för att höra om de kunde komma och titta och ge en offert på ett nytt tak, men ingen av dem

stannade vid priset 50 000 €...

Det hade jag inte råd med!

Så vi hittade bara en tillfällig lösning för att täta taket och jag hoppades att det skulle hålla ett tag.

Taket höll tappert till den 16 februari 2022...

Stormen Eunice drog fram över Europa och tog vårt tak...

Efter två långa timmar på försäkringsbolagets kontor kunde jag åka hem, men en äldre dam såg mig inte i korsningen och krockade med oss. Försäkringsbolaget uppskattade skadan till 10 000 euro...

Reparationen gick på bekostnad av våra besparingar till renoveringen. För jag behövde bilen.

Jag hade ett heltidsjobb + ett extrajobb och Klárka var tvungen att gå på dagis... Utan bil kunde vi inte klara oss, eftersom allt låg långt bort.

Även efter 5 månader hade vi fortfarande inte kommit någonvart. Fortfarande inga nya nyheter.

I maj 2022 fick vi åtminstone ett utlåtande om försäkringsärendet gällande det bortblåsta taket.

Försäkringsbolaget kommer att betala ut en ersättning på 2 850 euro.

Under tiden fortsatte vi att bygga, med tillgängligt material som vi hittade mycket billigt, eller till och med gratis, mot att vi hämtade det själva på internet

Sommaren 2022.

Under ett sommarjobb som säkerhetsvakt på en festival träffade jag en ny partner.

I början hjälpte han till med arbetet på huset och efter några veckor flyttade han in hos oss.

Allt fungerade bra i några veckor, arbetet med huset gick framåt, förutom hushållet och de ekonomiska frågorna som hörde till.

Varje begäran om hjälp slutade med gräl och otaliga gånger även med fysiskt våld.

Hemma upphörde allt arbete för gott.

Jag var rädd för att be honom flytta, för när jag försökte gjorde han det igen.

Min sparade budget för renoveringen av huset minskade dag för dag, eftersom jag var tvungen att använda den till hushållet. 

Jag levde i rädsla och osäkerhet fram till augusti 2024, då min dotter kom och bad mig att återigen vara hennes glada mamma som förut, eftersom hon var rädd. Jag samlade mod och sa att jag ville att han skulle flytta. Det följde ett enormt drama, men han flyttade.

Men hans avgång medförde ytterligare komplikationer.

Jag hade ingen bil. Så jag var tvungen att ansöka om ett nytt lån hos banken och köpa en ny

Men även om jag hade blivit av med rädslan för min partner och löst problemet med bilen, ersattes den av rädslan för att inte ha tillräckligt med tid att renovera huset.

Vi har ett år på oss och måste hinna bygga ett nytt tak, isolera huset och ansluta värmesystemet.

Allt detta är enorma utgifter och tack vare allt som har hunnit hända under de här åren har jag inte längre kraft att ens stiga upp ur sängen på morgonen och låtsas vara glad eller le på jobbet, när jag varje morgon vaknar med vetskapen om att jag har misslyckats som mamma och inte ens kan ge min dotter en glad och färgsprakande barndom.

Men eftersom jag själv inte längre vet hur jag ska gå vidare, försöker jag vända mig till allmänheten

och jag vill be även er om hjälp. Varje 5 euro hjälper oss att samla in tillräckligt för att vi inte ska behöva leva i rädsla för att förlora vårt hem!

Tusen tack för er förståelse och vilja att hjälpa till, och snälla, dela vår historia vidare.