Kära alla

Jag har en 7-årig autistisk son som är min värld, mitt allt, min värld. Tyvärr är situationen inte så ljus med hans pappa. För 3,5 år sedan visade det sig att vår lille son är autistisk, vilket inte påverkade mig, eftersom han är min son och jag älskar honom precis som förut, om inte ännu mer... men pappan har inte riktigt kommit till rätta med situationen sedan dess. Han bryr sig inte alls om honom, ofta irriterar han till och med pappa, trots att min lille son är en mycket älskvärd, glad och trevlig pojke. Både på dagis och i skolan får han mycket beröm för hur duktig han är och hur bra han presterar. För mig är det obegripligt hur en pappa kan vara så ointresserad av sitt eget barn. Det är inte ens det största problemet, utan snarare att han dricker dagligen och ofta går ur sig själv och skriker, slår, utpressar och hotar. hittills har han "tack och lov" bara terroriserat mig, men jag har kommit till en punkt där jag inte orkar längre, vårt liv skulle vara bättre utan honom. Det är därför jag vänder mig hit för att be om hjälp, jag vill bryta kontakten med pappan och att han flyttar ifrån oss, men eftersom jag inte arbetar ännu ber jag om hjälp även med det, och jag har ett litet företag som jag vill starta och som jag vill försörja oss med i framtiden, till det behöver jag också hjälp. Jag vill kunna uppfostra min lille son som ensamstående mamma på ett anständigt och hederligt sätt, hellre ensam i fred och kärlek än med en destruktiv pappa...

Jag är evigt tacksam mot alla som kan hjälpa till på något sätt. Tack så mycket för att du läste detta.