I februari gick mitt liv i kras. En dag, en diagnos, och plötsligt blev allt jag kände till ”före”. Idag har jag redan opererats – man har tagit bort en del av lungan, en del av luftrören och en bit av den andra lungloben. Kampen var hård: lungkollaps, dränage, en vecka längre på sjukhuset med osäkerheten om de inte skulle behöva öppna bröstkorgen igen.

Den fullständiga diagnosen är invasiv lungadenokarcinom (G3, stadium IIB) med metastaser till lymfkörtlarna.

Jag är 42 år och har tre barn – femåriga tvillingar och en tonårsdotter. Fram till nyligen var det jag som yrkesmässigt tog hand om personer med funktionsnedsättning. Idag är det jag som behöver hjälp. Jag kan inte arbeta, och vi försörjer oss på en enda lön. Varje promenad till köket är fortfarande en kamp för att få luft, men jag ger inte upp. Jag har någon att leva för.

Vad händer nu? Jag har genomgått genetiska tester av tumören och beslutet är fattat. Redan den 11 maj 2026 börjar jag med kemoterapi. Framför mig ligger minst fem års kamp: kontroller var tredje månad, resor till kliniken, mediciner och mödosam andningsrehabilitering.

Jag ber inte om medlidande. Jag ber om konkret stöd på denna väg.

• Direkt: Varje zloty går direkt till mig. Du ser hur mycket som samlats in och vem som har hjälpt till.
• Konkret: Pengarna går till behandling, resor och återhämtning, så att jag återigen kan vara mamma på heltid.

Om du kan – skänk en slant. Om inte – dela det här inlägget. Det är lika viktig hjälp för mig.

Tack för att ni är med mig i denna process.