Alla förtjänar rätten till liv - även de svagaste bland oss!

Alla känner till Hurghada, Luxor och Sharm el Sheikh ... de är välkända turistmål ... tusentals människor från hela världen flyger dit. Vackra stränder, bra väder och kanske en kamelridning lockar.

Många turister tillbringar sin semester i en bubbla. Resorterna och hotellen erbjuder alla med lite pengar allt de behöver. Ingen anledning att någonsin lära känna det riktiga, traditionella och djurexploaterande Egypten.

Jag har lärt känna det. Jag sökte avkoppling och semester i Kairo och fick exploatering och ett ofattbart djurlidande. Tusentals hundar, katter och hästar lämnas åt sitt öde mitt i smutsen och skiten. Djur dör framför ögonen på förbipasserande på hårt trafikerade vägar. Hela landet har förlorat sin medvetenhet om djur.

Min personliga semester avslutades med ett besök på det lokala djurhemmet. På natten verkade allt ännu värre. I ett hörn i sanden precis vid entrén låg en hund med ryggen mot väggen... inget ovanligt vid första anblicken, men vid närmare eftertanke insåg jag att den bara hade ett ben. Tre av de fyra benen hade huggits av. Den lilla masken låg där med sina stumpar i sanden.

Medgrundaren till djurhemmet berättade sedan att många hundar hittas med avhuggna lemmar/svårt misshandlade - oftast redan döda - på Kairos gator. Här i Egypten är det vanligt att blivande veterinärer uppmuntras att utföra experiment på levande "objekt". De får förfina sina kirurgiska tekniker på levande djur. Den lilla masken var en av de lyckligt lottade som hittades vid liv tillräckligt snart. Jag fick tårar i ögonen och blev helt förstummad.

Tillbaka i lägenheten kunde jag inte få det hela ur huvudet och min pojkvän och jag bestämde oss för att hjälpa den lille. Vi försöker få honom till Österrike.

Chansen att överleva för en så handikappad hund i Egypten är mycket låg, om inte noll. Vi behöver inte ens prata om ett bra, artanpassat liv.

Under de kommande två dagarna försökte jag organisera allt som stod i min makt. Jag skrev till privatpersoner och organisationer, skrev artiklar och besökte och tog hand om den lilla masken på djurhemmet. Djurhemmet hjälpte till så mycket de kunde. Stumparna är fortfarande öppna, det blöder, spetsen på ett ben sticker ut ur vänster framben. Han har ont. Risken för blodförgiftning är hög.

Jag har nått mitt absoluta maximum. Till och med nu, när jag skriver, får jag tårar i ögonen.

Det första steget just nu är att få den lilla masken till Österrike, Wien. Med en flygsponsor eller på annat sätt själv.

Djurhemmet gör sitt bästa för att göra honom resklar till dess. Kapaciteten är begränsad. Papperen har redan skrivits.

Tiden rinner ut!

Jag behöver hjälp. Hjälp med allt. Oavsett om det handlar om att dela den här artikeln, organisera transporten till Österrike, ge ytterligare vård till den lilla masken, donera varor eller pengar.

Jag är en individ som vill göra skillnad.

Jag vill hjälpa en hund som föddes i ett land som förvägrar den rätten att leva.