Jag heter Angelina Hadjimitova och är barnbarnsbarn till fotografen Angel Hadjimitov (1887–1962), en av de första fotograferna i Bulgarien och en krönikör från Samokov.

För mer än 100 år sedan fotograferade han människorna och livet i vår stad.

Idag digitaliserar jag en del av hans glasplåtar och publicerar bilderna i hopp om att någon ska känna igen ett ansikte, ett namn, en släkt, ett hus eller en historia.

Och det har redan börjat hända.

Samokov har börjat känna igen sig själv. Människorna i vår stad upptäcker sina nära och kära, delar med sig av namn, släktskap och minnen. Min farfarsfars arkiv mötte Samokovs levande minne. Dessa igenkänningar ledde till nästa steg: att spela in videoberättelser med efterkommande till personerna på bilderna.

Så föddes ”Zhiteynik Samokov”.

Tanken är att det gamla fotografiet ska möta den levande berättelsen.

Att de igenkända bilderna ska åtföljas av berättelserna om familjerna, ättlingarna och de människor som fortfarande bevarar minnet.

Fotografierna bevarar ansiktena. Berättelserna bevarar staden.

De insamlade medlen kommer att bidra till projektets första fas:

• digitalisering och bearbetning av arkivbilder

• inspelning av de första personliga videoberättelserna

• redigering av videorna

• expertvideor för arkivet med stöd av Historiska museet i Samokov

• utställning på museet

• QR-koder till videoberättelserna

• grundläggande digital arkivmodul

Låt oss tillsammans lägga grunden till ett levande arkiv för Samokovs minne.

För bakom varje gammalt foto finns släkter, hem, öden och röster.

Och en människa lever så länge det finns någon som kan berätta hennes historia.

Tack till alla som stöder detta initiativ.

För familjerna. För Samokov. För kommande generationer.

Angelina Hadjimito