Jag är 33 år, har fått diagnosen schizoaffektiv störning och lever på en liten invaliditetsersättning under ekonomisk försummelse, i ett känslomässigt kränkande och destruktivt hem, samt under allmän förtryck och brist på möjligheter i en liten stad i Rumänien. Autism hos vuxna är i stort sett förbisedd och den medicinska medvetenheten eller ens mottagligheten för detta begrepp i landet är i praktiken obefintlig, åtminstone i små städer där tillgången till sådana tjänster är okänd.

Jag har dock för över ett år sedan fått reda på en läkare som skulle kunna vara öppen för att utvärdera ASD hos vuxna här. Men kostnaderna för detta, eftersom det är en privat mottagning, och deras läge, kan variera från 100 euro och uppåt. Min ersättning är mindre än 100 euro per månad och mina utgifter går till saker som basbehov och resekostnader.

På grund av detta tvingas jag varje månad skjuta upp mina medicinska undersökningar och behandlingar, och många av mina andra sjukdomar förblir oupptäckta och obehandlade.

Mina medicinska behov omfattar:

Jag behöver undersökningar och skanningar av min lever, gallgångar och tarmar, eftersom jag har haft gallvägsbesvär där jag blivit mycket sjuk på grund av stressande förhållanden eller miljö. Sedan december 2025 bor jag fortfarande i samma miljö som gjorde mig sjuk, och mina sjukdomar har blivit fler och är fortfarande inte undersökta.

Ett långvarigt tillstånd i näsa och hals (kronisk rinit) som förblivit oupptäckt och obehandlat. Jag behöver en endoskopi för detta, vilket kostar omkring 50–60 euro.

Degenerativ disksjukdom i ländryggen och halsryggen som jag kan få fysioterapi för, vilket till största delen ersätts av det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet, men jag behöver gå på simkurser för att hantera det på bästa sätt. Jag har börjat med lätt träning hemma – vilket har förbättrat min smärta och rörlighet avsevärt – och har provat på jogging, men det senare kan vara skadligt för min rygg och jag behöver oftast lång tid för att återhämta mig, vilket gör det svårt att hålla fast vid det. Motion är avgörande för att hantera och reglera min psykiska hälsa och jag önskar att jag hade möjlighet att betala för ett gymkort eller gå med i en dansgrupp, men jag har inte råd med det av min ersättning.

När det gäller IBS och näringsbehov har jag gått hungrig många gånger för att undvika IBS-symtom.

IBS: ett långvarigt tillstånd som är nära kopplat till min psykiska hälsa, men eftersom jag är ekonomiskt beroende av någon annan fattar jag sällan egna matval. För min IBS behöver jag tester som kostar från 50 euro och uppåt för att klargöra mina behov och behandling.

År 2024 ville jag börja göra YouTube-videor där jag berättar om mina erfarenheter som person med en psykisk ohälsa i detta land och hur tankesätt, narrativ och medicinska modeller inte hjälper eller ger verklig och rättmätig kapacitet till individer som lever med osynliga funktionsnedsättningar, som lever med en form av ASD eller neurodiversitet och så vidare.

Min avsikt är att få klarhet och bekräftelse på mina diagnoser, och förhoppningsvis vara en röst för förändring av detta lands syn på psykisk hälsa och för dem som lider inte bara av sina tillstånd utan också av de funktionshindrande strukturer som tvingar dem att vara beroende av eller interagera med, på ett ovärdigt och orättvist sätt.