Jag ber om hjälp. Det tar emot, men jag måste🙏. Jag hade ett fast jobb här hemma för flera år sedan .När sen flyktingkrisen som den kallades 2015 startade och det svämmade över av hundratusentals flyktingar via Grekland åkte jag dit. Det går inte enkelt att beskriva vad jag såg, men boken ” 7 dagar blev 7 år ”ger en bild av mina år på plats”

(Den finns att köpa i näthandeln.)

I snart 9 år nu har jag varit i Grekland.Jag sade upp mitt arbete 2016……

Jag var bara tvungen att hjälpa dessa människor på flykt, så 2018 startade jag min organisation 2Helpinghands. Genom privata donationer hjälpte vi under åren tusentals människor att få en drägligare tillvaro. Sen kom

Covid pandemin, Ukraina kriget och även en sämre ekonomi för många som förändrade läget även för mig.

Sedan januari 2023 räknas jag som Arbetslös i Sverige och snart är även mina a-kassa dagar slut.

Jag kämpar dock fortfarande hårt med att försöka hjälpa människor, framförallt BARNEN i både Greklands flyktingläger men även nu i Gaza .

Jag har även många bra utbildningar, lång erfarenhet,MEN att jag är bortrationaliserad på arbetsmarknaden är tydligt.

Tror de ser ett personnummer på ansökan och man hamnar i papperskorgen. Jag fyllde 61 år häromdagen…

Jag har en skada (kroniskt diskbråck) efter dessa år som gör att tunga lyft och trappor är svårt, men annars kan och vill jobba många år till!.

Nu har jag hamnat i ett sådant läge privat att det inte går längre ekonomiskt. Som arbetssökande har jag också endast fått 3500 kronor i veckan. Mitt hjärta tror att KANSKE ” karma” kan hjälpa mig att klara i alla fall de kommande månaderna? Jag vill verkligen inte bli bostadslös el hamna hos kronofogden, men med A-kassa bidrag som täcker Hyran och knappt något mer är läget förtvivlat. Jag sover väldigt dåligt och varje dag går åt till att jaga pengar till räkningar.Det känns så fruktansvärt jobbigt att officiellt vädja om hjälp…men jag tar till alla medel nu ❤️….KARMA?