Jag heter Alex. De senaste två åren har jag bott tillsammans med 16 pälsklädda vänner – hundar och katter som ingen annan ville ha.

Vissa hade blivit påkörda av bilar och fått benen brutna, andra hade kastats ut ur bilar i farten som om de vore skräp.

Den första jag räddade var en liten hund som jag hittade darrande i snön, bunden med ett rep. Den dagen lovade jag mig själv: om jag kunde rädda en, skulle jag försöka rädda en till.

Så började mitt lilla djurhem.

Nu är det 16 liv som är beroende av mig.

Varje morgon börjar med matning, städning och medicinering. Varje kväll slutar med samma fråga – kommer det att finnas tillräckligt med mat imorgon, eller måste jag välja mellan torrfoder och antibiotika?

Jag ber inte om mycket. Även en liten donation – en dollar, två – blir till mat, värme och en dag till i livet.

Jag vill bara inte se de där ögonen igen som frågar mig: ”Har vi gjort något fel? Kommer du också att lämna oss?”

Om du läser detta betyder det att du bryr dig.

Ibland är ett mirakel bara en liten god gärning – en donation eller till och med en delning.

Låt dessa 16 själar veta att de fortfarande har någon som bryr sig om dem.

Och kanske… är den personen du. 💔